|
Från Alla ska bada.
Frans-Oskar Bryssel, greve: Thomas Hedengrahn
Eberhardt Vachs, pianostämmare: Knut Agnred
Gittan Plomgren, fästmö: Kerstin Granlund
Uno Vadman, skolkamrat: Per Fritzell
Herman Banck, skolkamrat: Jan Rippe
Viktor Südow, skolkamrat: Claes Eriksson
Rock-Algot Fröman, rock-fantast: Anders Eriksson.
Frans-Oskar:
Ja, här växte jag upp. I detta rum tillbringade jag lejonparten
av min barndom.
Gittan:
Du, ska du inte lära dig spela piano nå'n gång, så
vi kan gifta oss se'n?
Frans-Oskar:
Hur ser det ut på pianostämmarfronten idag då? Går
det bakåt som vanligt eller står det still för ovanlighetens
skull?
Pianostämmaren:
"Saliga äro de saktmodiga". Tänk på det en annan gång,
din jävla knickedick.
Frans-Oskar:
Hur länge har du hållit på nu, är det tjugo år?
Pianostämmaren:
Hur många var Helan och Halvan? En och en halv, eller hur? Kom inte
hit och spela besserwisser.
Frans-Oskar:
Det här är min nya flickvän Gittan.
Pianostämmaren:
Det här är min gamle hundvän Frasse.
Gittan:
Vilken förtjusande människa, för det var väl en människa?
Frans-Oskar:
Äh, bry dig inte om honom.
Gittan:
Nej, jag bryr mig inte om honom alls, jag bryr mig bara om dig, det vet du
väl. Men du måste lära dig spela piano nå'n gång,
det bryr jag mig om.
Uno:
Ja, då var vi här då, greven.
Frans-Oskar:
Va, redan, var det idag?
Uno:
Yes.
Gittan:
Vad är det med honom?
Frans-Oskar:
Det här är mina kompisar från skolan; Uno, Herman och Viktor.
Vi ska bilda en jättemodern jazzkvartett.
Gittan:
Idag?
Frans-Oskar:
Ja. Det här är min nya fästmö Gittan.
Uno:
Hej, Gittan. Jag spelar bas, Viktor spelar trummor och Herman gitarr.
Herman:
Just det. Jag spelar trummor, Viktor gitarr och Uno bas.
Viktor:
Ja, jag spelar gitarr som sagt, Herman spelar bas, Uno spelar trummor.
Uno:
Nej, det är väl jag som spelar bas?
Viktor:
Herman spelar bas, Uno spelar trummor och jag spelar gitarr.
Uno:
Det är Herman som spelar gitarr.
Viktor:
Herman spelar bas.
Herman:
Jag vill inte spela bas!
Uno:
Du ska spela gitarr!
Herman:
Jag vill spela trummor!
Uno:
Det skulle Viktor göra.
Viktor:
Skulle inte jag spela gitarr?
Uno:
Du ska spela trummor!
Herman:
Jag spelar trummor, Viktor spelar bas, Uno spelar gitarr.
Uno:
Du ska spela gitarr! Viktor spelar trummor och jag spelar bas!
Viktor:
Jag ska spela gitarr, Herman spelar bas, Uno spelar trummor!
Gittan:
Och vad spelar du, Frans-Oskar?
Frans-Oskar:
Jag? Piano!
Pianostämmaren:
Indien är ett land där man röker medwurst! Nej, nej, nej, inte
det, inte!
Frans-Oskar:
Det där är pianostämmaren, han blir aldrig klar, så jag
kommer inte åt pianot.
Uno:
Vi kan inte börja repetera idag då, menar du?
Frans-Oskar:
Vi kan nog inte repetera i morgon heller.
Herman:
Varför skrattade du så fånigt när greven sa att han
ska spela piano?
Gittan:
Därför att han inte kan spela piano.
Frans-Oskar:
Jag har ju inte hunnit lära mig. Jag trodde jag skulle ha hunnit men
jag kommer ju inte åt pianot!
Viktor:
Kan du inte sätta en bunsenbrännare i rompen på morfar Ginko
härborta, så han blir klar nå'n gång?
Pianostämmaren:
Försvinn! Jag tål inte sällskap, jag kan bli sällskapssjuk!
Gittan:
Egentligen är det väldigt svårt att spela piano, du kanske
aldrig lär dig. Mamma och pappa har lovat mig tusen kronor om jag låter
bli att röka innan jag fyllt tjugoett. Det måste vara lättare
att låta bli att röka än att lära sig spela piano. Jag
tror jag satsar på det istället. Jag tror vi säger så,
Frans-Oskar. Du kan ju ringa mig när du kan. Ja, när du kan spela
piano, alltså, menar jag. Hej då!
Viktor:
Hur länge har ni va'tt ihop?
Frans-Oskar:
Om två veckor är det fjorton da'r.
Herman:
Det blir en halv månad, ungefär.
Frans-Oskar:
Ja.
Uno:
Du ska inte vara ledsen.
Herman:
När min tjej gjorde slut med mig, då var inte jag ledsen.
Viktor:
Inte jag heller.
Uno:
Inte jag heller.
Herman:
Det är väl inte så konstigt att inte ni var ledsna när
min tjej gjorde slut med mig!
Viktor:
Men jag menar att jag var inte ledsen när min tjej gjorde slut med mig.
Herman:
Då var inte du ledsen?
Viktor:
Nej.
Uno:
Inte jag heller.
Herman:
Du var inte heller ledsen när din tjej gjorde slut med dig?
Uno:
Nej, jag menar att jag var inte ledsen när Viktors tjej gjorde slut med
Viktor.
Viktor:
Men när din tjej gjorde slut med dig, då var du ledsen.
Uno:
Ja, då var jag ledsen.
Viktor:
Då var inte jag ledsen.
Herman:
Nej, inte jag heller.
Uno:
Men när min tjej gjorde slut med dig, då var du ledsen.
Herman:
När din tjej gjorde slut med mig, då var hon ju inte din tjej längre,
utan min tjej, och då är det klart att jag blev ledsen.
Uno:
När min tjej gjorde slut med dig var hon ju inte din tjej heller längre.
Viktor:
Nej, då var hon ju min tjej!
Frans-Oskar:
Men hur ska ni ha det, ska jag vara ledsen eller inte?
Herman:
Gör som du vill!
Uno:
Ja, om du blir gladare av att vara ledsen så ska du vara det.
Viktor, Uno och Herman:
Nu sticker vi till Paris! Vi spelar jazz, målar, skriver, köper
hatt...
[Telefonsignal]
Frans-Oskar:
Bryssel. Ja? Goddag, farbror. Ja, farbror. Ja, farbror. Ja, det ska jag säga
till dem, farbror. Adjö, farbror. Det var din pappa, Uno, ni ska komma
hem omedelbart alla tre för ni ska börja på Teknis och bli
civilingenjörer. Och är det någon som har några andra
idéer så ska vederbörande få en specialbehandling,
identisk med den han själv fick när han var i vår ålder
och som han bara har mått bra av, sade han.
Uno:
Enda skillnaden på min pappa och Gud är att pappa har telefon.
Herman:
Vi kilar.
Uno:
Ja, vi säger så, greven.
Herman:
Ring när du kan!
Viktor:
Ja, när du kan spela piano alltså, som flickan sa!
Uno, Viktor och Herman:
Hej!
Frans-Oskar:
Hej! Jag har en dröm, Eberhart. En dag ska jag spela piano, och då
ska jag bilda orkester och befria folket med musik.
Pianostämmaren:
Jag hade också en dröm en gång. Jag skulle få bo på
ett slott och syssla med musik.
Algot:
Hallå! Är det någon hemma? Ursäkta att jag kliver på
så här men det var trion tre hattar därute som sa till mig.
Gå in du bara, greven är där inne, och så gjorde jag
det. Är detta greven alltså?
Frans-Oskar:
Ja.
Algot:
Tjänare. Algot heter jag, Rock-Algot säger man.
Frans-Oskar:
Hej.
Algot:
Tjänare. Jaså, du bor här?
Frans-Oskar:
Ja, här bor jag.
Algot:
Vilket ställe! Är det ett slott, eller? Du förresten, jag hörde
Elvis' senaste alldeles nyss, vilken låt! Den satte sig i hela kroppen.
Har du hört den?
Frans-Oskar:
Nej, Elvis, vem då?
Algot:
Elvis Presley. Det största som hänt se'n rattväxeln.
Frans-Oskar:
Nej jag är inte så bekant med den nya rock'n'rollmusiken, jag föredrar
jazz.
Algot:
Jazz? Åh, fy fan. Det är bara för psykfall.
Frans-Oskar:
Ja, kanske det.
Algot:
OK, du vill veta vad jag gör här, va? Nu är det så att
farsan va, han har en radioaffär; Frömans radio. Har du hört
talas om den? "Frömans raddjo." Den som inte går till Fröman
är en dö' man. Du, det är såhär att imorr'n ska
vi ha en så'n här demonstration av en televisionsapparat i affären,
och eftersom greven så att säga är stadd vid kassa, det vill
säga äger erforderliga penningmedel för att inhandla sig en
apparat, så mena' farsan att greven skulle få sig en personlig
inbjudan till den här demonstrationen. Vad säger du? Kommer du?
Frans-Oskar:
Vad är en televisionsapparat för nå't?
Algot:
TV! Vet du inte vad TV är? Televisiooon! Förkortas TV.
Frans-Oskar:
Nej, det vet jag inte, jag har gått på internatskola, nämligen.
Algot:
Herregud! Du, farsan och jag vi var i Amerika nu i några veckor. Det
är det enda som gäller därborta.
Frans-Oskar:
Jo, jag kanske har hört ordet, men vaddå TV?
Algot:
Du, TV, det är helt enkelt ett litet fönster i en byrå som
folk sitter och kikar på hemma. Så är det ljud också,
som radio, fast det är bilder till. Som film, fast hemma. Det är
som att sitta och kika på verkligheten fast i ett fönster.
Frans-Oskar:
Men det är inte verkligheten?
Algot:
Jo, på sätt och vis, ibland är det verklighet ibland är
det påhittat. Det hörs förresten.
Frans-Oskar:
Vad då?
Algot:
Det de säger.
Frans-Oskar:
Vilka då?
Algot:
De som är i fönstret.
Frans-Oskar:
Pratar de?
Algot:
Javisst.
Frans-Oskar:
Med vem då?
Algot:
Med varandra. Och med han som sitter och tittar. Som i verkligheten.
Frans-Oskar:
Vad gör man då?
Algot:
Lyssnar.
Frans-Oskar:
Ska man inte svara, då?
Algot:
De hör inte vad du säger alls, men du hör ju vad de säger.
Frans-Oskar:
Och de pratar med mig?
Algot:
Ja, ibland.
Frans-Oskar:
Men jag pratar inte med dem?
Algot:
Men va fan, de kan ju inte höra vad du säger! Ibland så pratar
de med varandra, det gör de för det mesta, kan man faktiskt säga.
Frans-Oskar:
Vad gör jag då?
Algot:
Lyssnar!
Frans-Oskar:
Vänta här, jag sitter alltså hemma, tittar in i ett fönster
på en byrå där folk pratar med varandra?
Algot:
Ja. Men detta är ju väldigt vanligt!
Frans-Oskar:
Jaså, det säger du?
Algot:
Lyssna nu väldigt noga, du. Antingen så sitter folk i det här
fönstret, eller framför. Och de som inte sitter i fönstret
sitter framför. Och tittar.
Frans-Oskar:
Jaha! Och de andra?
Algot:
Vaddå?
Frans-Oskar:
Vad gör de andra?
Algot:
Är du helt på propellern, eller? Fan, det finns inga andra! Du,
tro mig greven, det finns bara en framtid, och just nu består den av
television och rock'n'roll.
Frans-Oskar:
Inget annat?
Algot:
Nej, inte om jag får gissa. Jaja, vi säger så, greven. I
morr'n på Frömans, rörliga bilder, glöm inte det!
Frans-Oskar:
Vad är det för bilder?
Algot:
Det spelar väl ingen roll, bara de rör sig! Hej!
Frans-Oskar:
Rörliga bilder i en byrå, vad är det för fel med stillbilder
i ett album?
[Fortsätter med 60-talet]