60-talet: Hus och bil

Från Alla ska bada.

Frans-Oskar Bryssel, greve: Jan Rippe.
Margareta Bryssel, grevinna: Kerstin Granlund.
Eberhardt Vachs, pianostämmare: Knut Agnred
Eje Vilhelmsson, bankdirektör: Per Fritzell.
Björn Vilhelmsson, Ejes son: Anders Eriksson.
Torsten Sköld, mäklare: Claes Eriksson.
Kennet Sköld, Torstens son:
Thomas Hedengrahn.


Frans-Oskar:
Margareta, tar du telefonen, jag har fullt upp.

Margareta:
Ska bli, jag kommer!

Frans-Oskar:
Hur går det för dig med pianot egentligen? Får du nå'n ordning på det? Vad säger du, hur går det?

Pianostämmaren:
Jag säger som den gamle ornitologen; Håll truten!

Margareta:
Hallå, det är hos Bryssel. Nejmen, hej! Är ni det? Ja, vi har bankdirektör Wilhelmsson och fastighetsmäklare Sköld med familjer här på middag. Ja? Har ni vägarna häråt så kör förbi! Gör det! Javisst! Hej! Det var Titti och Putte, de var ute och åkte, så jag sa...

Frans-Oskar:
Jag hörde. Det var ett utmärkt förslag!

Margareta:
Då fortsätter jag till kvinnorna och barnen här inne så länge. Vi höll på med en mycket intressant fråga, faktiskt. Ja förresten, det kanske är nå't för herrarna att fundera över, också? Går en man upp i vikt när han får erektion?

Bankdirektören:
Hon är verkligen frigjord, din hustru.

Frans-Oskar:
Plump sa man förr.

Fastighetsmäklaren:
Men gör man det? Går man upp i vikt när man... Nää...

Bankdirektören:
Nej, det gör man inte. Själva massan förändras ju inte, den bara omfördelas lite. Och så förändras tyngdpunkten.

Fastighetsmäklaren:
Vad betyder det rent praktiskt?

Bankdirektören:
Man faller lättare.

Frans-Oskar:
Skål, mina herrar!

Bankdirektören:
Fan vad det är gott att vara rik!

Fastighetsmäklaren:
Det är alltså så, att det enda du behöver göra är att lära dig spela piano så blir allt detta ditt?

Frans-Oskar:
Javisst. Men jag måste använda just det pianot som måste stämmas av just den pianostämmaren.

Fastighetsmäklaren:
Hur lång tid har du på dig? För det finns väl en tidsfrist?

Frans-Oskar:
Så länge jag aktivt försöker så lever jag på en hemlig penningtillgång i Schweiz.

Bankdirektören:
Och med aktivt försöker så menas så länge han inte ger upp och satsar på något annat, för då blir han återbetalningsskyldig och banken tar över slottet.

Fastighetsmäklaren:
Rätt praktiskt.

Bankdirektören:
Utan tvekan.

Pianostämmaren:
Persien är ett land, och en sorts gardiner. Nu ser jag det, äntligen!

Fastighetsmäklaren:
Har ni mutat honom?

Bankdirektören:
Vi? Mutat? Menar du allvar?

Fastighetsmäklaren:
Ni får ju slottet om greven misslyckas.

Bankdirektören:
Får jag påminna om att banken är samhällets renaste och oförvitligaste fäste. Vi mutar ingen.

Fastighetsmäklaren:
Jag tror att bankdirektören uppvisar dålig sjukdomsinsikt!

Bankdirektören:
Det här börjar bli prövande!

Frans-Oskar:
Han kan inte vara mutad. När han kom hit fanns inte banken.

Margareta:
Ursäkta mig, men ni kan inte ha pojkarna här inne hos er i stället? De ser så vansinnigt uttråkade ut.

Frans-Oskar:
Självklart! Kom in bara, pojkar!

Margareta:
Ja, vi tanter härinne vi pratar ju bara sex, och det verkar de inte riktigt mogna för ännu. Flickor, vad var det ni sa om Tuppen Johannessen? Klarar han to på en stivelse?

Bankdirektören:
Hon är verkligen frigjord, din hustru.

Frans-Oskar:
Är du avundsjuk?

Bankdirektören:
Ja, man kan ju hoppas att frugan blir lite inspirerad, det vore mums fillibabba.

Frans-Oskar:
Jaså, det är det nya nu, att man ska se ut så där?

Fastighetsmäklaren:
Ja, så ser de ju ut de där Trio med Bumba eller vad de heter.

Kennet:
Beatles. Beatles heter de, pappa.

Fastighetsmäklaren:
Jaså, ja det kanske de gör, det skiter väl jag i.

Frans-Oskar:
Utövar ni också nå'n form av musik på nå't sätt?

Bankdirektören:
Musik är väl fel att kalla det. Okontrollerat fabricerande av oväsen är väl en mer adekvat beskrivning.

Frans-Oskar:
Ja, ni har inget eget sån't där popband alltså, som ni spelar i?

Björn:
"The Caps".

Frans-Oskar:
Heter det det?

Björn:
Ja.

Bankdirektören:
Det betyder kepsarna.

Björn:
Nej.

Bankdirektören:
Jo, det gör det.

Björn:
Nä, pappa.

Bankdirektören:
Jo, det gör det allt. Än så länge har jag min engelska i behåll. "The caps" betyder kepsarna. Eller mössorna, snarare.

Björn:
"The caps" är namnet på vårat band, det betyder ingenting alls. Om det betyder nå't så betyder det kapsylerna. Du vet, så'na som du har i stället för hjärnceller.

Frans-Oskar:
Vilka är bäst då, tycker ni? Rolling Stones eller The Beatles?

Kennet:
Du behöver inte prata med oss om du inte vill.

Björn:
Vi har inte bett att få komma hit.

Frans-Oskar:
Jag försöker bara vara trevlig.

Kennet:
Ja, det går ju jättebra.

Björn:
Du är jävligt trevlig.

Kennet:
I ett småborgerligt överklassperspektiv är du en riktigt fenomenalt trevlig kille. Men i tredje världens perspektiv är du en katastrof. Men var inte oroliga, vi ska förändra både första, andra och tredje världen med vår musik.

Björn:
Efter oss kommer ingenting att bli sig likt.

Kennet:
Jag säger bara det; skulle Jesus och Beatles komma till Eslöv samma kväll skulle Jesus få jävligt svårt att få tag i biljetter.

Frans-Oskar:
Trevliga söner ni har. Hur har ni burit er åt?

Fastighetsmäklaren:
Vi har inte gjort nå'nting.

Frans-Oskar:
Det är förmodligen hela hemligheten.

Bankdirektören:
Jag skäms å min sons och min familjs vägnar.

Frans-Oskar:
Så farligt var det väl inte. Jag skulle också vilja förändra världen med musik.

Margareta:
Men vad hade ni gjort med pojkarna? De försvann bara!

Bankdirektören:
Försvann?

Frans-Oskar:
Sa de ingenting?

Margareta:
Jodå, de skulle köpa en back mellanöl och kika på gamla riff, sa de.

Bankdirektören:
Vaddå?

Fastighetsmäklaren:
Riff?

Frans-Oskar:
Vad är det?

Margareta:
Vet inte ni det?

Frans-Oskar:
Nej.

Margareta:
Riff? Det är väl en så'n där pinuptidning? Piff och Paff och Riff och Raff? Herregud, ska man behöva hålla reda på allt i den här familjen?

Pianostämmaren:
Nisse tänker sjöman bli, segla till...

Bankdirektören:
Jamaica! JAMAICA!! Jamaica.

Pianostämmaren:
Eberhart Vachs.

Bankdirektören:
Nej, det var dit han skulle segla. Nisse. Det var till Jamaica Nisse skulle segla.

Pianostämmaren:
Är du från sjöfartsverket?

Bankdirektören:
Nej, jag tänkte bara hjälpa till, Det verkade inte som om du visste vart han skulle segla. Nisse, i... Jag heter inte Jamaica. Jag bara satt här och hörde när du sjöng och spelade så fint, och så verkade det inte som om du visste vart han, som skulle bli sjöman, i den här sången som du... Vart han var på väg. Jag heter inte Nisse, det var... Äh, det var inget. Glöm bort alltsammans.

Pianostämmaren:
Nisse tänker sjöman bli, segla till...
Nu vill jag ha amalgam, amalgam, amalgam med detsamma
Jag vill bli bra, så jag kan äta klyftpotatis! Nu! Nu ser jag ljuset i tunneln!

Bankdirektören:
En osannolik man.

Fastighetsmäklaren:
Han är definitivt inte mutad.

Bankdirektören:
Nej, hur skulle det ha gått till?

Frans-Oskar:
Mera konjak?

Bankdirektören:
Jaatack.

Fastighetsmäklaren:
Om framtiden är våra barn...

Frans-Oskar:
Ja?

Fastighetsmäklaren:
Och våra barn inte blir som vi har tänkt... Då blir inte framtiden heller som vi har tänkt.

Frans-Oskar:
Exakt!

Bankdirektören:
Vilken logik.

Fastighetsmäklaren:
Då lönar det sig inte att tänka på framtiden.

Frans-Oskar:
Nej, men det lönar sig att tänka på sina barn. Nej, nu går vi ut och känner på damerna lite.

Bankdirektören:
Ja, det gör vi. Vad var det förresten hon sa, din hustru om den där Tuppen Johannesson eller vad han hette? Klarar han to på en stivelse?

Frans-Oskar:
Det får du fråga henne om.

Bankdirektören:
Ja, det ska jag göra!

[Fortsätter med 70-talet]


Tillbaka till huvudsidan