|
Från Alla ska bada.
Oskar Bryssel, greve: Claes Eriksson
Isabella Bryssel, grevinna: Kerstin Granlund
Bruno Gredde, pastor: Anders Eriksson
Lillebror Hjelte, överste: Jan Rippe
Eberhardt Vachs, pianostämmare: Knut Agnred
Mölle Jensen, betjänt: Per Fritzell
Olle Andersson, arbetare: Thomas.Hedengrahn
[Salongen på greve Bryssels slott. Greven matar babyn i vagnen med tre stora flaskor välling.]
Oskar:
Jag hörde på nyheterna att det skulle bli krig.
Isabella:
Nej, Oskar lille, det skulle bli regn.
Oskar:
Jaså, då får vi ställa in rävjakten.
Isabella:
Ni kan väl dela ut paraplyer till rävarna?
Oskar:
Du är så praktisk.
[Betjänten kommer in och talar obegriplig dansk rotvälska.]
Isabella:
Vad sa han?
Oskar:
Jag vet inte.
Isabella:
Varför har vi en dansk betjänt?
Oskar:
Alla andra betjänter har ju sagt upp sig, det kan inte han.
Isabella:
Du är så praktisk.
Oskar:
Vad ville han då, tror du?
Isabella:
Det är väl nå'n som är här på besök.
Troligen pianostämmaren, tar du hand om honom?
Oskar:
Vad ska jag göra med honom?
Isabella:
Visa honom pianot!
Oskar:
Är han blind? [En man med hund rusar i hysterisk fart över scenen]
Det kan vara översten också.
Isabella:
Eller pastorn.
Oskar:
Jaså, vad ska pastorn hit och göra?
Isabella:
Lille Frans-Oskar ska ju döpas på söndag, hade du glömt
det?
Oskar:
Jaså, är det på söndag? Nej, det hade jag inte glömt,
jag kom bara inte ihåg det alls. Fan, vad han äter! Är det
normalt?
Isabella:
Nej, men det är värre när det är tvärtom, säger
doktorn.
Oskar:
Pastorn kommer inte att orka bära honom.
Isabella:
Det ordnar sig nog.
Oskar:
Var är han, den där som kom på besök?
[Betjänten kommer tillbaka och talar ytterligare lite rotvälska.]
Isabella:
Vad sade han nu, då?
Oskar:
Jag vet inte. Jag förstår aldrig vad han säger.
Isabella:
Det kanske inte är någon som kommer, han kanske bara berättar
en rolig historia.
Pastorn:
Guds frid! [Går fram och kramar om grevinnan] Åh,
det är allt gott för en kyrkans enkla tjänare att få
klämma på kvinnfolk ibland. Man får utmana celibatet och
skrämma upp köttet lite. Åh, är det där miraklet?
[Babyn skriker.] Nåja, han blir en perfekt greve. Tjock och hjälplös.
Jag hade en uppenbarelse i natt. Herregud, ibland tror jag att jag ska bli
ett helgon. Bruno den Helige. Jag såg för min inre syn... Det var
ingen dröm, det var en riktig syn, alltså, en skakande religiös
upplevelse, som bara jag såg, för min egen inre syn. Det var som
en film: Bibeln II. Det var Gud som hade bestämt att han skulle ge oss
en andra chans, så han skickade sin andre son, Jesu bror, Reso, till
jorden. Han föds här i Sverige av jungfru Pernilla i Eslöv.
Gift med rörläggare Persson. Den elfte november Mårten Gås,
föds han. Och det kom tre vise män; Edvard Persson, Churchill och
Zorro, som kom ledande på var sin ko för att ge honom gåvor.
Parfym, chokladkartonger, krukväxter och grejer. Han växer upp,
och värvar tolv lärjungar: Helsingborgs IF. Fotbollslaget. Men de
är bara elva, så han får med sig materialförvaltaren
Bronco också, som blir den tolfte, och det är han som se'n blir
Judas, och förråder Reso så att han inte kan bli den frälsare
det var tänkt, utan måste genomgå en omskolningskurs. Istället
för att bli korsfäst så hamnar han på kursfest, och
där möter han sitt öde, och slutar som svävare och får
gå på vattnet mellan Malmö och Köpenhamn! En så'n
uppenbarelse, jag är helt slut. Så nu måste man vara vaksam
på alla nyfödda små gossebarn. Åh, det kanske är
han? Nej, han är alldeles för tjock. Den nye är säkert
lika spinkig som bror sin.
[Betjänten kommer in och drar lite mer rotvälska.]
Vad var det där?
Oskar:
Vi vet inte riktigt, vi förstår inte vad han säger.
Isabella:
Det är förmodligen besök, det brukar det vara.
Översten:
Joddel, joddel på er allihopa!
Oskar:
Översten, vilken överraskning, jag såg inte vem det var!
Pastorn:
Är det barnkalas på mässen, eller?
Översten:
Käre pastorn, jag bär denna uniform enbart av den anledningen, att
jag ska gå på ett joddelmöte i Joddeljugend! En nybildad
herrklubb jag är medlem i. Stör jag?
Oskar:
Jag vet inte. Pastorn berättade just om en uppenbarelse han haft.
Översten:
Nej gud, så barnsligt. Vi lever i vetenskapens århundrade, käre
pastorn. På nittonhundratrettiotalet. Inte ens barnen tror på
de där spökhistorierna längre. Förresten hörde ni
talas om den lille gossen som varit i kyrkan för första gången?
Han kom hem och skulle berätta hur det hade varit och så där
vidare. Jo då, han var så imponerad och lade ut texten väldeliga.
Det var så fint, sade han. Högt i tak och stora fönster med
färgat glas, och längst fram hängde Tarzan på ett plus.
Pianostämmaren:
Var fan är pianot? Nu ser jag pianot! Många tror att jag är
blind, men det är jag inte alls. Det är hunden som är blind.
Jag är DÖV!!
Oskar:
Ursäkta att jag frågar, men hur kan han stämma pianon om han
är döv?
Pianostämmaren:
Jag ser när det är stämt. Jag har absolut sehör, nämligen.
Jag läser på läpparna också, så stå inte
där och prata skit om mig mitt framför nyllet. Nej, Frasse, här!
Isabella:
Är ni inte klok människa, ska ni ta livet av vår son?
Pianostämmaren:
Jag hör inte vad ni säger så ge fan i att prata med mig. Det
här är ingen riktig hund, ser ni väl. Det är en väska
med mina verktyg.
Översten:
Skulle jag kunna sticka emellan med mitt ärende? Jag har lite bråttom
och det här är viktiga grejer. Det mobiliseras i Tyskland just nu,
och mitt enkla tips som militär och strategisk expert är helt enkelt;
Köp läderbyxor, innan det är för sent.
[Betjänten har ännu något obegripligt att meddela.]
Vad är det frågan om?
Oskar:
Vi vet inte.
Isabella:
Vi kan inte danska.
Översten:
Jag kan danska. Jag ska prata med honom.
[En dialog på obegriplig rotvälska utbryter.]
Isabella:
Vad sa han?
Översten:
Röeräeröeräe...
Olle:
Gomidda', gomidda' gott folk och ursäkta att jag tränger mig på
såhäringa, jag fick lov och komma sa grevinnan när jag ringde
förut och frågade om jag fick komma så gick det bra, sa hon.
Olle Andersson heter jag, jag skulle bara göra lite reklam. Jag är
lite av en agitator kan man säga i den lilla skalan här på
orten. Vi talar för jämlikheten, att alla ska ha det lika bra och
lika stor del av kakan ska alla ha när kakan delas och ingen ska ha mer
eller mindre kaka än den andra så att säga. En del kallar
det socialism, en del kallar det kommunism, jag skiter i vad det heter, jag
kallar det rätt och riktigt och det enda raka, och nu är det på
det viset att vi har ett möte här i kväll i Folkets hus, det
går bra att läsa om det i det häringa flygarebladet som jag
delar ut här, det serveras kaffe och bulle, sång och musik av en
orkester som heter den Röde Orkestern, väldigt trevliga är
de, sjunger bra och trevliga ser de ut, och så blir det tal av riksdagsman
Pelle Jöns Jönsson, socialdemokrat härifrån trakten ni
kanske känner till honom det kanske ni inte gör men han ska prata
likafullt. Ni är hjärtligt välkomna var inte rädda för
att komma, jag ska själv läsa högt ur Strindbergs lilla katekes
för underklassen och så blir det lotteri där man kan vinna
böcker och slöjdartiklar och sånahär trevliga gummistövlar,
ja som sagt i Folkets hus i kväll har vi denne aktiviteten, gomidda',
gomidda'.
Oskar:
Det här var ditt påhitt, antar jag?
Isabella:
Ja, han ringde och frågade om han fick komma, och jag tänkte att
det kunde kanske pigga upp.
Översten:
Är det verkligen bra att arbetarklassen lär sig läsa?
Pastorn:
Ja, historiskt sett har religionen alltid fungerat bäst på analfabeter.
Isabella:
Det där gäller väl även militarismen, eller hur, översten?
Pianostämmaren:
Sådärja! Nu klingar det lika rent som klockorna i grenen på
påven!
Isabella:
Pianot är ju värre än när ni kom!
Pianostämmaren:
Arnold Schönberg skulle varit nöjd.
Isabella:
Ni går inte härifrån förrän pianot är stämt!
Pianostämmaren:
Då så! Då... Ger jag det en chans till.
Översten:
Nej, jag måste gå, jag har bråttom, bröderna väntar.
En fråga bara, ska jag rekommendera greven som medlem?
Oskar:
Medlem, vardå? Jaså, i den där joddlarklubben?
Översten:
Javisst. Om jag gör det nu ikväll kan det ordnas omgående.
Och kom ihåg vad jag sa, det är taktiskt helt rätt enligt
min bedömning.
Oskar:
Kom, vi talar lite närmare om det här inne, kom.
Pastorn:
Ja, vi kan väl klara av våra mellanhavanden nu? Jag ska åka
och titta på en motorcykel nämligen som jag är lite sugen
på, så jag är liksom in a hurry, som tysken aldrig skulle
drömma om att säga.
Isabella:
Jovisst pastorn, det är snabbt ordnat. Vi går in hit. Han äter
som en kalv, förmodligen orkar inte pastorn bära honom på
söndag. Men vi har travers i värsta fall.
Pastorn:
Det ska nog ordna sig. Han är väl inte värre än Runessons
ardennerföl som jag döpte förra veckan.
[Fortsätter med 40-talet]