|
Från: Allt möjligt
Text: Claes Eriksson
Några sammanfattande ord och meningar innan alla skiljs åt för den här gången. Kan också tolkas som ett försök att hålla kvar publiken en stund till oavsett om den vill det eller inte och det är i så fall precis vad det handlar om.
Jo, jag skyndar mig in här, jag ska bara säga att det inte alls är riktigt slut än! Men vi la finalen här. Vi vågade inte lägga den senare ifall ni hade gått då. A, de e lite fånigt, men nu va vi ändå inne alla samtidigt, då tänkte vi att då tar vi finalen så… får ni höra den. Det är så sällan vi e inne alla på en gång, det är alltid nån ute och byter om. Så vi tänkte vi passar på.
Så jag ska bara säga ni ska inte alls behöva känna er generade eller känna att ni har ansvar att ni har klappat i händerna så mycket, att det är därför vi gör det som kommer härefter, utan vi gör det helt på egen begäran! Det ingår kan man säga, det ingår. Även det här ingår faktiskt. Det som pågår just nu ingår också. Både ingår och pågår och utgår snart också!
Ja, jag var inne i början, ni kanske inte känner igen mig. Jag har bytt om sen dess.
[Drar stolt upp de tajta mjuka byxorna över magen. Publiken skrattar och applåderar och Claes tackar.]
Jag känner jag väcker känslor jag inte visste jag hade! Men byxorna hälsar och tackar. Jodå. Det är mycket hälsa i dom här byxorna!
[Claes skrattar.]
Ja, nä det är lite lustigt att tänka sig, det är faktiskt
så fånigt, det är mina egna byxor! 70-talet var en förvirrad
tid!
Det finns en jacka till också. Men den har jag bara när jag går
bort.
Jaja, det är lite lustigt o tänka sig, men när jag kom in där
i början försökte jag ju se ut som Clint Eastwood om ni kommer
ihåg. Och när han såg ut sån, så såg jag
ut sån här! Och jag tyckte han så löjlig ut!
Jaja, tiderna förändras!
Ja, jag lovade ju också att komma med ett omdöme om er kära
publik, och jag måste ju säga att ni har varit en underbar publik
på alla sått och vis. Ni har skrattat på ställen vi inte
visste vi var roliga! Vi är evigt tacksamma för denna insikt som vi
ska bära med oss. Ni har varit en fantastisk publik på alla sätt
och det säger jag ju inte alls som fjäsk… utom som människa!
Kände ni var vad fint det blev där? Blev sant för en gång
skull, ett sant ögonblick mitt i allt skoj. Det är sällan det
blir det. Man vill gärna dröja vid dom sanna ögonblicken. Mmm…
Så, nu var det borta, ja!
Ja, det är ju så när man gör sådana här revyer,
då ska man ju helst, enligt gammal revytradition, ska man helst spegla
nåt som hänt under året. Och det kan man göra på
många sätt. Ett vanligt sätt är att man tar en gammal melodi
och skriver en ny text osså sjunger man om det som har hänt. Man
kan göra en ny melodi och en ny text också och sjunga om det dom
har hänt, det är också ganska vanligt.
Och så kan man också göra så att man tar en ny melodi
och sätta dit en gammal text och ändå spegla något som
hänt under året. De e ju väldigt ovanligt! Det tror jag aldrig
hänt förut! Men likafullt är det faktiskt så vi har gjort
här i den stora finalen. Vi har tagit en ny melodi, satt dit en gammal
text och ändå lyckats spegla nåt som hänt under året.
Om vi har lyckats eller inte får ni bedöma nu. Här kommer den
stora finalen! Varsågoda!!