|
Från Gladpack, Allt möjligt
Henry Vogeljazz: Jan Rippe
Bibi Vogeljazz: Kerstin Granlund
Professor Olleman: Anders Eriksson
Professor Olleman håller ett lättsamt anförande i an aktuell fråga, så att ekonomins belackare får svar på tal och nya insikter erövras. Politik och idrott blandas inte ihop, men väl ekonomi och cirkus och efteråt känner man sig både underhållen och undanhållen.
Henry:
I frågefåtöljen denna vecka har vi placerat en av landets
ledande nationalekonomer, Professor Olleman. Välkommen hit.
Olleman:
Tack, tack, tack.
Henry:
Bibi har en fråga hon skulle vilja ställa.
Olleman:
Visst, visst, låt höra.
Bibi:
Vad har vi för glädje av ekonomer?
Olleman:
Va?! Jaha... eh... det var en lustig fråga. Glädje av ekonomer...
har vi, skulle jag vilja påstå, allihopa, hela tiden. En väldigt
stor glädje har vi allt av oss ekonomer, tycker jag nog. Vi ekonomer vet
ju till exempel i förväg hur det kommer att gå med ekonomin,
och det har vi ju en väldig glädje av, vi ekonomer alltså framför
allt. Ja, alla har ju en väldig glädje av det helt enkelt. Emellertid
har kritik framförts och det är kanske skälet till att frågan
du ställde ställdes. Den kritik är alltså, mot oss ekonomer
som jag menar, ja, den kritiserar ju oss för att vi trots att vi i förväg
vet hur det kommer att gå med ekonomin så är det först
efteråt som vi berättar det. Och detta påstående kan
äga sin riktighet men har också en mycket relevant förklaring
i det faktum att om vi skulle berätta hur ekonomin ska bli, så skulle
ju folk kunna utnyttja den informationen och planera sin ekonomi på ett
annat sätt än vad som nu är fallet, ja, rent av få det
bättre kort sagt. Och då skulle ju ekonomin inte bli så som
vi ekonomer i förväg sagt att den skulle bli, eller hur? Vilket i
sin tur allvarligt skulle kunna övertyda vi ekonomers trovärdighet
i framtiden och kanske till och med hota vi ekonomers möjligheter att få
dom toppjobb vi idag får och har rätt till och ska ha, tycker jag.
Av detta följer, som nu var och en förstår, att det mest praktiska
för oss ekonomer, eller för oss alla kanske till och med är att
vi även i framtiden, precis som hittills, uttalar oss i efterhand och säger
att vi visste precis hur ekonomin skulle bli i förväg, och den blev
faktiskt precis sådan också, som vi visserligen inte sa innan men
som vi nu i efterhand kan konstatera att vi redan i förväg visste.
Bibi:
Svaret på min fråga är alltså?
Olleman:
Ja, det är alltså... Va? Vilken fråga?
Bibi:
Frågan som jag ställde.
Olleman:
Och hur var den frågan?
Bibi:
Svaret är alltså att ni ekonomer inte har förstått
frågan?
Olleman:
Nu förstod jag inte frågan.
Bibi:
[suck] Nej...
Henry:
Men där fick du väl ändå svar på din fråga,
Bibi?
Bibi:
Ja, det fick jag.
Henry:
Tack, Professor Olleman.
Olleman:
Varsågod, varsågod.