|
Från Gladpack, Allt möjligt
Henry Vogeljazz: Jan Rippe
Bibi Vogeljazz: Kerstin Granlund.
Sten Gen: Anders Eriksson (i Allt möjligt Claes Eriksson)
Myten om framtiden krossas, men inte värre än att vi kan se fram emot en dag i morgon också.
Henry:
Och idag sitter framtidsforskaren Sten Gen i frågefåtöljen. Välkommen hit.
Sten Gen:
Tack.
Bibi:
Många säger att framtidens samhälle redan är här. Är det så?
Sten Gen:
Nej, så kan det ju omöjligt vara. Om det vore så att det samhälle vi lever
i nu är framtidens samhälle, då skulle vi ju i praktiken leva i ett framtidslöst
samhälle eftersom vi då skulle behöva ett annat framtida samhälle som vore framtidens
samhälle, för det framtida samhälle som vi redan lever i. Och då skulle vi få
två framtida samhällen samtidigt eller hur? Och det är då alltihop blir omöjligt
eftersom det bara kan finnas en framtid. Så den framtid som många skenmoderna
människor inbillar att de redan lever i är allså ingen framtid utan bara helt
vanlig nutid. Så är det nämligen med framtid. Hur modern och futuristisk den
är verkar, så fort man försöker leva i den då blir den nutid och en ny framtid
dyker upp. Och den framtid som då dyker upp fanns inte innan den nya nutiden
bildades. Som tidigare var den tidigare nutidens framtid. Det kan ju självfallet
bara finnas en nutid och en framtid samtidigt, och det är bara i nutiden man
kan leva, inte i framtiden. Och varje nutid har sin egen framtid, som blir den
nya nutiden när den gamla nutiden blivit dåtid. Och då först bildas av den nya
nutiden, som tidigare var den gamla nutiden, och nuvararande dåtidens framtid
en helt ny framtid. Som är helt baserad på den nya nutiden. Den vill säga den
gamla framtiden.
Henry:
Många äldre menar ju att tiderna bara blir sämre och sämre. Håller du med
om det?
Sten Gen:
Inte alls. Det är de äldre som blir sämre och sämre.
Bibi:
Ser du inga orosmoln på framtidens himmel?
Sten Gen:
Jo då. Risken med informationssamhället är som jag ser det är att vi fokuserar
alldeles för mycket på att producera information, men kanske inte lika intresserad
av att konsumera den. Och vi kan få ett informationsavfallsproblem på halsen.
Ett skräckscenario är att vi till slut har producerat så mycket information
som ingen vill ha så vi inte vet hur vi skall hantera den. Och så måste vi borra
ner alltihopa i urberget, och då kommer folk att ockupera alla berg för de vill
inte ha en massa äcklig information där de bor. Och så kommer alla att längta
efter det gamla industrisamhället med sin kärnkraft, olja och kol. För det visste
ju man i alla fall hur det betedde sig. Gammal äcklig information vet man inte
vad den kan göra med folk.
Henry:
Är det så det kommer att bli tror du?
Sten Gen:
Inte alls. Det här problemet kommer vi att lösa. Kom ihåg att vi sa precis
samma sak om kärnkraften 1980. Det skulle också bli en massa olösbara avfallsproblem,
men de har vi ju löst nu. Ja det vill säga själva kärnavfallsproblemet har vi
ju inte löst. Det är fortfarande lika olöst nu som då. Men vi pratar inte om
problemet längre, och det ju också en sorts lösning som ingen trodde var möjlig
1980.
Bibi:
Tack så mycket framtidsforskare Sten Gen.