|
Från: Grisen i säcken.
Text och musik: Claes Eriksson.
Astor: Peter Rangmar
Rune: Claes Eriksson
Ulla: Kerstin Granlund
Astor:
Jag vill slå ett slag för bossanovan,
för det é en trevlig dans.
Hjälp mig alla som har bossagåvan,
så det blir renässans.
Låt oss allihopa i bossa frossa.
Utan bossan blir man sjuk.
Doktor Astor ordinerar bossa,
för den é ju så mjuk.
Och den gör
kroppen mör,
så man rör
sig så löst
och kopiöst
graciöst.
Å, vad det svänger.
Det har blivit dags igen för bossanova.
Jag vill slå ett slag för denna fina dans.
Hjälp mig alla nu som har fått bossans gåva.
Det svänger ju så skönt om bossanova.
Det har blivit dags igen för bossafeber.
Låt den gamla dansen få en renässans,
och låt rytmen rida er i kropp och leder,
så drabbas vi igen av bossafeber.
Ulla:
Är det inte gammal bossanova,
som jag dansade som ung.
Astor:
Jojomensan du, det vill jag lova.
Ulla:
Bossanovornas kung.
Titta Rune jag kan dansa bossa,
åh den har ett härligt stuk.
Vilka känslor bossan kan förlossa,
och man blir ju så mjuk.
Båda:
Och den ger
ett maner,
som förser
kroppen lätt
med en balett
ingen sett.
Astor:
Å... Jävel!
Båda:
Det har blivit dags igen för bossanova.
Vi vill slå ett slag för denna fina dans.
Hjälp oss alla nu som har fått bossans gåva.
Det svänger ju så skönt om bossanova.
Det har blivit dags igen för bossafeber.
Låt den gamla dansen få en renässans,
och låt rytmen rida er i kropp och leder,
så drabbas vi igen av bossafeber.
Astor:
Det var det jag ville säga till dig bara, alltså.
Kanske har jag i din hjärna sått ett litet frö,
nu när bossan åter kommer på tapeten,
och den gamla bossakungen förorsakar kö.
Kan du tänka på, att det var faktiskt du,
som tyckte att jag rent artistiskt alltså lika gärna kunde dö.
Rune:
Lugna ner dig nu, Astor! Skulle bossa kunna sälja?
Astor:
Alltså, jag har sagt vad jag skall säga. Adjö.
[Ulla sjunger Min lille streber]