|
Från: Grisen i säcken.
Kerstin Granlund:
På vintern är det kallt,
men på våren blir det varmare.
På sommarn är det varmt,
men på hösten blir det kallare.
På morgon är det ljust,
men på dagen blir det ljusare.
På kvällen är det mörkt,
men på natten blir det mörkare.
Å, hoppla hopp, jordens kropp
snurrar och snurrar
hoppla hopp, ??? ???
På måndan är det tungt,
och på tisdan känns det lättare.
På...
Jan Rippe:
Jo, dö, jag stod här ute å hörde hur du sjöng en
sång om jorden, å då kom jag att tänka på en
grej.
Hemma på gårn, där hade vi en gobbe, å han skulle göra
en resa runt jorden. Själv. A vesst, i en tunna. Så han plocka
ju fram en gammal tunna å började göra i ordning där
å pynta med filtar å konserver å radioapparater. Ja, jag
vet inte vad han skulle ha med sig där i tunna om det var karta å
kompass å flytväst, men han klev ju ner där i tunna å
så sa han te Svanberg å... grannen... å skruva på
locket då va, å kasta i han där i Göta kanal. Å
han hiva i skiten där med ett jävla plask vettu, blötte ner
å döna å iväg for han långt långt bort.
Ja, jag vet inte var han hamna om det var i Vänern eller Atlanten eller
i Grästorp eller. Bara for iväg va, men iväg for han på
böljan den blå [mummel] iväg [mummel] å
poliserna kom... [mummel] å ingen kom ihåg... [mummel].
Borta var han vettu. Länge, länge, länge vettu! I tolv år!
Sån jävla gobbe. Men så en dag vettu var ju bonnen ute och
gick, på ägera vettu, å kommer ju å går där
vettu i stora stövlar fram där i gamle mossen å pom-pang!
Där låg ju tunna vettu. Å bonnen vettu [mummel] går
hem vettu, och tar tag i oss: "Bort, följ med, följ med, så
får ni se vad jag hetta här". Å vi stövla ju ända
fram där vettu, raka vägen fram te tunna då va, som låg
där i mossen. Å vi röcker ju opp locket, å opp, opp
ur tunna, for ju gobben. Å fy helvete va han lukta skit!
[Publiken och Kerstin skrattar]
Den e för jävla bra den!
Kerstin Granlund:
Å, hoppla hopp, jordens kropp
snurrar och snurrar
hoppla hopp, ??? ???
[Revyn fortsätter med Hos doktorn]