Kulturtuben

Från: En himla många program, radioversionen.

Programledare Gert Landå: Peter Rangmar.
Bernt von Klittberg: Knut Agnred
Gunilla: Kerstin Granlund

Gert:
Jaa, kära kära vänner, hjärtligt välkomna till kuturtuben. Idag har jag samlat mina vänner kulturarbetarna här i studion, och vi har det riktigt fint och varmt tillsammans, ja. Jo, jag tänkte att vi skulle börja idag med att hälsa på borta hos folklivsforskaren Bernt von Klittberg.

Hmm, ska vi se här. Ja, hej du Bernt.

Bernt:
Hej.

Gert:
Hej hej. Vad jobbar du med idag för nånting?

Bernt:
Jo, jag har tittat på döden alltså.

Gert:
Jasså, på döden?

Bernt:
Ja på döden alltså.

Gert:
Jaha, hur menar du då?

Bernt:
Jo jag har alltså tittat på det här med att vi har så svårt att erkänna döden. Ja vi skapar alltså olika synonymer för begreppet att dö, och på så sätt slipper vi alltså att konfronteras med döden alltså.

Gert:
Jaha?

Bernt:
Till exempel säger man ju att man kilar vidare, man tar ner skylten, man ställer in tofflorna, man täljer en lans, man sminkar en biskop, man vränger en hamster, eller varför inte, man pumpar en uv eller, ja, man lägger en Lars och man bollar med gollor (?), ja, allt möjligt. Men allt det här det betyder att man är död alltså.

Gert:
Jaha, man är död?

Bernt:
Ja, man är död alltså.

Gert:
Jaha jaha. Ja tack för det kära du, tack tack. Ja, jag tänkte jag skulle ... kila vidare, höll jag på att säga. Ja... hrmmm...förlåt mig. Jo, jag ska alltså gå vidare här i studion, och ska gå in i bastun här och hälsa på vår förtidspedagog Gunilla Saft, och tala lite med henne om kärlek och så.

[knack knack]

Gert:
Hohooo, Gunilla!

Gunilla:
Ja här är jag, Gert.

Gert:
Aha...ja ja...oh. Oj... är du naken Gunilla?

Gunilla:
Ja men Gert, det vet du väl att man är i bastun.

Gert:
Ja men...

Gunilla:
Ja, såja, hjärtat lilla, av med alltihopa nu. Sådärja, ja det var väl inte nåt att skämmas för.

Gert:
Nej men Gunilla, jag tycker verkligen inte...

Gunilla:
Ja men inga men nu, Gert. Jaha,och så tar vi lilla baskern också ja...

Gert:
Ja men baskern kanske...får ha på?..

Gunilla:
Såja ja, det var väl inte så farligt, eller hur?

Gert:
Näe...

Gunilla:
Du vet Gert att det finns inget fult med nakna kroppar. Vi ska inte skämmas för våra intimare delar, tycker jag. Det är vackert. Ja titta bara här, Gert, visst är det fint?

Gert:
Oj oj... jooo...jodå.

Gunilla:
Ja här kan du väl titta lite också?

Gert:
Ja hrmmm. Ja...

Gunilla:
Kom närmare, hjärtat, så ser du ordentligt...

Gert:
... Gunilla, nu räcker det...

Gunilla:
Kom då...

Gert:
Nä...

Gunilla:
Jo!

Gert:
mmm... nä... ooh... iih... oooooh... oh... oh...oh?.. Oh.. oh...hrmmm...hoppsan... hoppsan hörru...Så det blev...

Gunilla:
Ja det är härligt! Det är härligt, det är inget att skämmas för, det är alldeles naturligt, Gert.

Gert:
Ja...hrmmm...ja kanske det kanske. Hrmm oj... oj. Ja, nu, jag ser här att tiden också rinner iväg...hrmmm...jag ska se här... Görel och Jan!

Görel och Jan:
Ja.

Gert:
Kan inte ni ta och avsluta programmet nu och sjunga den här gamla fina visan? Ja. Hejdå. Hej.

Görel och Jan:
När små tulpaner i mossa
rodna och blossa
krävs inga stora ord

[Ja, det var kulturtuben det ja. Hmm, fint tycker jag. ...]

Tillbaka till huvudsidan