|
Från: En himla många program.
Ingmar Johansson: Peter Rangmar
Fru Elsa Gustavsson: Kerstin Granlund
Goja: Jan Rippe
Sven-Ove Kjellman: Anders Eriksson
Klädur: Per Fritzell, Jan Rippe, Kerstin Granlund, Anders Eriksson, Knut
Agnred
Ingmar Johansson:
Tack ska ni ha. Ja, idag hade vi tänkt börja med Elsa här, som
haft vänligheten att komma hit med en stor del av sin samlarhobby.
Elsa Gustavsson:
Ja ni ville ju det.
Ingmar Johansson:
Ja vi ville alla det, Elsa. Välkommen!
Elsa Gustavsson:
Tack så mycket.
Ingmar Johansson:
Ja du verkar ju vara en "taxam" gäst. Hör du Elsa, du kanske
vill berätta lite för oss om några av dina taxar?
Elsa Gustavsson:
Ja det kan jag väl göra. Detta det är t ex min allra äldsta
porslinstax. Den fick jag i födelsedagspresent av min mor 1958. Ja det
var samma år som hon bad mig flytta hemifrån så därför...
Ingmar Johansson:
Ja tack Elsa Gustavsson. Vi har väldigt mycket intressant att lära
av dig, det förstår jag, men tiden räcker inte, jag är
ledsen. Avslutningsvis, en liten favorittax, för tittarna, va.
Elsa Gustavsson:
Ja det får nog bli denna då.
Ingmar Johansson:
Jaså varför då?
Elsa Gustavsson:
Ja min mor har virkat den och jag fick den av henne på min 50-årsdag.
Ingmar Johansson:
Det var verkligen fint. Ja tack ska du ha för att du ville komma, fru Elsa
Gustavsson. Ja efter den här lilla taxhistorien ska vi nu ta och...
Goja:
Ja ja jag satt här borta och hörde när ni talade om taxarna
här och kom att tänka på en gammal historia. Hemma på
gården så skulle det komma ut en en inspektör och titta på
gården då... med alla djur och allt då. På morgonen
så kom han där då med en stor jävla bil vet du och körde
upp där på planen framför gården. Och han var ju... skjorta
och slips och hela... och cologner och skit vet du. Han såg ju aldrig
några hönor och sånt, inne i stan vet du. Kom in där och
gick han väl runt och kolla och bonden tog med honom och drog ut honom
ut till ägorna. Sen gick dom tillbaka till själva lagården då
va och kommer där och öppnade lagårdsdörren. Och då
står drängen där inne och säger så här:
- Fy helvete vad här luktar skit. Den är för jävla bra den.
Ingmar Johansson:
Ja det var verkligen en trevlig historia. Den var härlig, tack ska du ha.
En sån tokstolle. Ja tack. Efter det... vi får nog...
[Klädur sjunger Naturen har vaknat]
Ingmar Johansson:
Ja det var väl ett riktigt Ökeninslag va. Tack ska ni ha. Jaha då
har det blivit dags för dagens telefonfråga där alltså
ni framför TV-apparaterna ska ringa hit så fort ni tror er veta svaret
på dagens fråga. Telefonnumret hittar ni i telefonkatalogen under
Sveriges Radio. Ja då kommer frågan här då. Är ni
med? Tror ni att jag talar sanning när jag säger att det är lika
trevligt att få vara här varje gång? Den som kommer fram först
har ett riktigt fint Ökenpris att... telefonen ringer Ja här ringde
det direkt. Ja hallå?
Sven-Ove Kjellman:
Hallå?
Ingmar Johansson:
Ja, vem talar jag med?
Sven-Ove Kjellman:
Sven-Ove Kjellman, Alingsås.
Ingmar Johansson:
Hej Sven-Ove.
Sven-Ove Kjellman:
Hej
Ingmar Johansson:
Kul att du ringde.
Sven-Ove Kjellman:
Ja
Ingmar Johansson:
Ja vad säger du nu, Sven-Ove, talar jag sanning när jag sa att det
är lika trevligt varje gång?
Sven-Ove Kjellman:
Det tror inte jag.
Ingmar Johansson:
Det är riktigt Sven-Ove, grattis!
Sven-Ove Kjellman:
Ja
Ingmar Johansson:
Det var väl roligt?
Sven-Ove Kjellman:
Ja
Ingmar Johansson:
Ja. Vet du vad du har vunnit då?
Sven-Ove Kjellman:
Va?
Ingmar Johansson:
Vet du vad du har vunnit?
Sven-Ove Kjellman:
Nä
Ingmar Johansson:
Du har vunnit en lodenrock med ett jättestort Kafé Öken-emblem
på ryggen. Va?
Sven-Ove Kjellman:
Den vill inte jag ha.
Ingmar Johansson:
Du får den i alla fall Sven-Ove. Tack för att du ringde.
Sven-Ove Kjellman:
Men du?
Ingmar Johansson:
Ja hej med dig.
Sven-Ove Kjellman:
Du? Jag...
Ingmar Johansson:
Ja tyvärr måste vi sluta nu. Tiden går fort när man har
trevligt och roligt. Men vi kommer tillbaka. Vi kommer alltid tillbaka, samma
tid, samma kanal. Hej.
[En teckning visas: "Spara skinkan till jul sa kärringen och satte på sig byxorna"]