|
Från: En himla många program.
Allan Preussen: Claes Eriksson
Hmm hmmm hmmm nu är ni allt nyfikna va? På vad det här ska bli. Vem jag är, om jag är gift, om jag har skattefuskat. Men det har jag inte. Jag läste i tidningen imorse att det är det många som har. Det stod också att det är inte så bra i världen. Det är många som känner missmod och tycker att det är otäckt och därför har jag samlat ihop en himla många fina program här. För att förgylla den här dystra, mörka årstiden som vi har hamnat i. Vi har t ex det här fantastiskt fenomenala barnprogrammet Hå och hej med farbror Frej, det hypermoderna underhållningsprogrammet Stöpet, en spännande thriller som heter Spanar´n, en illa rolig film som heter Kassan och ett genomklurigt frågeprogram, Gissa den tredje. Ja det är så många program så om jag skulle räkna upp dem alla så skulle jag inte bli färdig förrän… nu. Men vi börjar med nånting för barnen. Det är ändå dom vi ska bygga vår framtid på. Och därför har vi tagit fram det allra bästa vi kunde hitta på. Den genomtrevlige farbror Frej med sitt pedagogiskt helt riktiga barnprogram Hå och hej med farbror Frej.
Å vad bra han är farbror Frej. Tänk jag har aldrig tänkte på det, att man kan göra så mycket med bara ett papper. A vi tar en farbror Frej till.
Tack farbror Frej för dina fantastiska barnprogram. Vi har hur många
som helst av dom och vi ska visa dom så ofta vi orkar. Dom utvecklar och
förädlar barnen och vädjar till deras fantasi och inlevelse förmåga
på ett, på ett sätt som ingen lyckats med förut.
Jag pratade med en släkting och han sa det att segling kommer och bli det
vanligaste fritidsnöjet för folk under nittiotalet. Och det har vi
tagit fasta på när vi nu har tagit fram en serie som handlar om segelbåtens
alla delar och detaljer och saker. Valerius Hanson med sitt fina segelmagasin
På vinden.
En gång var jag ute och seglade. Det var väldigt farligt kommer
jag ihåg. Då hade det vart skönt och haft en Valerius Hanson
och hålla i handen. Han kommer tillbaka många gånger och ger
fler tips om segelbåten och dess utensilier.
Nu sitter jag här och funderar om vi ska ha det här ribbstickningsmagasinet
Errolls garner eller om vi ska ha frågetävlingen Hur många
ryms i ett badrumsskåp. Nej vi tar en sång istället.
Det var väl en fin sång? Inte tråkigt alls. Men det var inte
kamrer Larsson som sjöng utan om ni tittade riktigt noga så kände
ni igen vår gamle vän Little Sven-Erik, den gamle fine schlagerpopsångaren,
som faktiskt är kusin på väldigt långt håll med
Prince men det är han ju alldeles för sympatisk för att göra
nån affär av.
Nu ska vi ha ett hypermodernt underhållningsprogram här. Ett sånt
där program som svischar förbi och nosar lite här och nosar lite
där och liksom är med där det händer hela tiden. Det jättemoderna
underhållningsprogrammet Stöpet.
Oj vad det hettade till där. Så blir det i direktsändningar,
man vet aldrig vad som kan hända. Å jag måste säga jag,
jag håller lite med professor Lyckholm.
Nu ringde det en kille här, en liten pojk från Oskarshamn, Jonas
Ringholm och sa det, han hade sett farbror Frej, och sa det, vad va det för
något? Ja, Jonas, vi tar en farbror Frej till.
Jo då, farbror Frej, det går bra med korv också.
Nu vill jag varna för, för det här inslaget som kommer nu. Det
är ju så att det är väldigt dyrt och göra TV-program
och vi får inga pengar från staten så vi måste söka
oss andra vägar. Och då kommer näringslivet in i bilden och
betalar TV-programmen åt oss men då kräver dom en motprestation
i form av reklamfilmer - såna här otäcka filmer som kommer in
i vardagsrummet hos oss och frestar oss och lockar oss att köpa produkter
som vi egentligen inte skulle vilja ha. Men det finns så många som
är för reklam också. Jag läste ett sånt fint inlägg
av den här fine TV-recensenten i GT, Lars Orén. Han skrev det att
jag vill ha reklam för då kan jag gå ut och koka kaffe. Så
Lars gå ut och koka kaffe nu.
Reklam (Nisses tuggummi 1, Köp hans bil, V-jeans)
Skönt då var det äckliga slut.
Nu blir det nyheter. Det stora rejäla nyhetsprogrammet Jättenytt.
Ja fast nyheterna var så stora och så rejäla och så många så blev det lite tid över här, så vi kan lägga in ett pausprogram. Och då är vi så lyckligt lottade att vi har världens roligaste pausprogram: Knut på linjen.
Knut på linjen 1
Det är så roligt så man önskar det vore paus jämt.
Ja… Jag sitter här och funderar nu på om vi ska ha den Västtyska
filmen Tre systrar tar hand om en fattig eller den här dokumentärfilmen
om golvläggningens baksida. Nä vi går på gubbutställning
istället.
Min syster har faktiskt sysslat en hel del med såna här gubbutställningar.
Hon har haft sex olika gubbar och speciellt den fjärde var hon väldigt
lyckosam med och vann många fina priser internationellt med honom.
Nu blir det frågelek här. Så nu tycker jag ni ska samla dom
riktigt kluriga släktingarna och sätta dom framför TV-apparaten.
Och ta fram lexikonen, så fram dataprogrammen på rätt ställe
för kommer Harry Dajm med Gissa den tredje.
Ja det var en knepig fråga han hade den här gången. Men jag
tror det är Pat Boon. Hitler, Jesus och Pat Boon, jo det, det låter
som en riktig soffa tycker jag. Det kan i alla fall inte vara Dan Blocker, Hoss
alltså i Bröderna Cartwright, för han har hatt.
Ja nu ska vi inte leka och jönsa oss med sånt här längre,
nu, nu blir det allvar. Det universalorienterande, fantastiskt sakliga programmet
Dokument bortifrån.
Nu är det slut på allvaret. För alla er som gillar att skratta kommer här en illa rolig film. Den har fått Nedomanskiplaketten i Prag, Svenska filminstitutets smakråd har bedömt den som ganska kul. Å det är bara att döma själva. Här kommer Kassan - en illa rolig film.
Kassan - en illa rolig film
Åh vad det är roligt med roliga filmer. Ja jag tycker det är
så skoj.
Ja, nej men nu, nu blir det spännande istället. Nu ska vi ha en thriller.
En otäck, gastkramande, nervpillrande thriller. Så jag vill varna
alla känsliga personer för att gå för nära TV-apparaten
nu. Sätter er på behörigt avstånd och håll nån
stor i handen för här kommer Spanar´n, en otäck thriller.
Åh vad det här var spännande. Ja jag var tvungen att gå
ut en stund mitt i när det var som mest otäckt och hemskt. Och då
mötte jag två andra som också var ute och dom sa det oj det
här var värst, sa dom. Men det slutade ju lyckligt i alla fall och
det var ju väldigt skönt.
Nu tycker jag att vi försöker komma till normala sinnen igen, med
en sång. Ja det gör vi.
Vilken överraskande fin sång. Ja jag blev lite rörd faktiskt.
Den handlade ju om riktiga grejer. Inget sånt där schlagerpoptrams
som jag-älskar-dig-jag-vill-ha-dig-här-snart-tillbaka-igen fjoms.
Som är så outhärdligt och höra jämt.
Nu är alla mina himla många fina program slut. Jag hoppas dom förgyllt
mörkret här i det dystra december så att ni har blivit varma
och glada till sinnes. Jag vet ju det, jag är ju inte dum, jag vet ju att
smaken är precis som stjärthalvor, delad och många har säkert
varit upprörda och tyckt illa och sagt saker som att det där ska vi
inte ha i våran TV. Men jag säger som den gamle australiensaren sa
till mig en gång, jag kommer tillbaka med ännu mera himla många
fina program, jodå det gör jag. God afton, god afton, god afton.