|
Från: En himla många program.
Reporter: Anders Eriksson
Jim-Ture Ödegård: Peter Rangmar
Reporter (bakgrundsröst):
Han har alltid varit kontroversiell. En gång snöt han sig i
svenska flaggan. En gång liknade hna Sverige vid ett badkar, det blev
en våldsam debatt på kultursidorna. Han är mannen bakom succéromaner
som ”Kamraternas Kroppar”, ”Längtan i min Svågers
Radhus”, ”Kitty får en Häst” etcetera...Han är
alltså författare och heter Jim-Ture Ödegård.
Reporter:
Berätta om din barndom Jim-Ture!
Jim-Ture:
[röker] Ja.....det är inte mycket att säga. Pappa
var rånare, mamma hora.
Reporter:
Du hade det fruktansvärt svårt alltså?
Jim-Ture:
Nej inte alls, det var underbart. Vi hade alltid gott om pengar, mamma
var glad jämt. He, det var en underbar barndom. [tar ett djupt bloss]
Reporter:
Men du skriver ju här i...i...i din debutroman ”Sängavelns
Son”...på sida 38. [tar på sig glasögon och läser]
”Seifert skrek för livet, hans far sköt ursinningt på
honom med sin nyknyckta Luger, hans mor försökte strypa honom med
sina eh gamla trosor”. [stänger boken och tar av sig glasögonen]
Det här vittnar väl inte om någon lycklig barndom direkt?
Jim-Ture:
Det är ju bara påhittat. det har ju inget med min barndom att
göra.
Reporter:
Påhittat?! [kastar ifrån sig boken på bordet]
Recensenterna hyllade ju dig för att du så naket och osminkat lämnade
ut dig och dina föräldrar.
Jim-Ture:
Jag kan ju inte hjälpa vad recensenterna skriver.
Reporter:
Jag skrev en åttaspaltare på DN:s kultursida om din fruktansvärda
uppväxt kontra din lysande författartalang.
Jim-Ture:
Skyll dig själv!
Reporter:
Och den här scenen eh [tar på sig glasögonen] där
lille Seifert lurar veckopengen av 2000 medelklassbarn och skänker till
2000 fattiga arbetarklassbarn istället. [drar ner glasögonen
och tittar över dem] Är den också påhittad?
Jim-Ture:
Självklart!
Reporter:
[tar av sig glasögonen] Nu blir jag verkligen upprörd Jim-Ture!
[reser sig] Nu blir jag förbannad! Du är ju ingen författare!
[vandrar upprört omkring] Du är en mytoman, en bedragare, en
lögnhals, en pellejöns!!!
Jim-Ture:
Jag är författare! Jag får väl skriva vad jag vill!
Reporter:
Det är den sanna upplevelsen allt författarskap bygger på!
Inga simpla fantasifoster hoptejpade i en bekväm medelmåttas tomma
hjärnhalvor!
[Han drar Jim-Ture i håret och pekar mot kameran]
Titta där Jim-Ture! Där sitter dina lurade läsare, se på
dem! De trodde på dig när du skrev att du piskades till sömns
varje kväll av familjens rottingmöbler, och att du våldtogs
tre gånger om dan av din mor och dina otäcka mostrar.
Jim-Ture:
Det var ju inte jag, det var...Seifert!
Reporter:
Alla var överens om att du och Seifert var samma person. Kan du förneka
det?!
Jim-Ture:
Nej men eh...
Reporter:
Vem är Seifert? [stirrar bort mot horisonten, armarna i kors över
bröstet]
Jim-Ture:
Njae det är inget särskilt...
Reporter:
En påhittad pellejöns!
Jim-Ture:
Neeej!!!
Reporter:
[drar Jim-Ture i örat] Vem är Seifert då?!
Jim-Ture:
Det är...min sköldpadda...
Reporter:
[släpper Jim-Ture och övergår till att stirra på
honom] SKÖLDPADDA??? Så den här boken handlar alltså
om en jävla insekt?! [kastar boken i marken]
Jim-Ture:
Nej, jag har ju bara lånat namnet!
Reporter:
Försvinn! jag vill inte se dig mer!
Jim-Ture:
Jag bor ju här...
Reporter:
Försvinn sa jag! [knuffar Jim-Ture ur stolen] Det här
är mitt tv-program! Och ta dina jävla klossar med dig!!! [kastar
Jim-Tures böcker efter honom]