|
En sketch från: En himla många program
Kåre Maradona: Anders Eriksson
Ebba Larsson: Kerstin Granlund
Hobbypojkarna:
Wolfgam Sylta: Claes Eriksson
Svea Stearin: Kerstin Granlund
Lea Stearin: Claes Eriksson
Jak-Inge: Jan Rippe
Bo-Ragglan: Knut Agnred
Arne Lekman: Claes Eriksson
Männen: Jan Rippe, Claes Eriksson, Knut Agnred, Peter Rangmar
Kvinnan: Kerstin Granlund
[En häst med vagn kommer åkande på en snöig landsväg. En av de två männen som sitter på vagnen (Kåre, med alltför tunna kläder på sig) kliver huttrande av, ger hästen en klapp på huvudet och springer sen in.]
Kåre:
Go’afton och mycket, mycket välkomna ska ni vara hit till gården
i Nastroverke. Pyssel och Papp har vi kallat det här för, årets
stora uppesittarkväll, dan före doppardan. Här inne i stugvärmen
har vi samlat en hel massa människor som håller på med julförberedelser
av olika slag. Vi knäcker våra nötter, vi kokar vår
gröt, vi tvättar våra grisfötter och vi lägger våra
skinkor i blöt o.s.v., o.s.v. Vi ska gå runt lite grand och se
hur man förbereder sig inför julen. Och nu luktar det väldigt
gott ifrån köket, känner jag här. Jag tror vi börjar
där. Vi kliver in.
[Väl inne i köket:]
Kåre:
Och här står fru Ebba Larsson och kokar knäck eller kola,
tror jag. Eller vad är det du gör, Ebba?
Ebba:
Ja, jag kokar knäck. Coca cola är nåt annat, det.
Kåre:
Ja, just det. Det är riktigt. Och vad är det för sorts
knäck du gör, Ebba?
Ebba:
Ja, detta, det är extraknäck.
Kåre:
Jaha, och vad är det viktigaste när man gör extraknäck,
tycker du?
Ebba:
Ja, det är väl att en får bra betalt, gärna svart.
Kåre:
Ja, just det, ja. Det är riktigt, extraknäck ska vara svart.
Det har du rätt i, Ebba. Jag kommer tillbaka och äter upp den för
dig sen. Tack ska du ha, Ebba.
[Kåre går in ett stort sällskapsrum. Han går fram till ett bord där en grupp fnittrande män sitter.]
Kåre:
Och här har vi ett väldigt glatt gäng. Vad gör ni
för något?
Hobbypojke 1:
Vi gör julänglar, här. Stora och små i alla material.
Här har vi en, titta. Det är en modern julängel som inte har
vingar utan, ha ha, en propeller istället. Den är radiostyrd och
har varit i Sundsvall två gånger.
Kåre:
Är den radiostyrd?
Hobbypojke 1:
Ja, stänger man av radion, då störtar den direkt.
Hobbypojke 2:
Ja, här har vi en annan julängel med väldigt stora vingar.
Om man kastar den så segelflyger den väldigt tjusigt. Titta!
Alla:
Ooooohh.
Hobbypojke 3:
Här är en annan ängel i porslin, den kan man också
kasta iväg.
[Han kastar porslinsängeln så den flyger precis över huvudet på Kåre]
Hobbypojke 2 (skriker):
Vad gör du, Ernst?!
Kåre:
Ja, det är trevligt, pojkar, men ni får sopa upp efter er sen.
Vi går vidare. Då ska vi se. Här borta ser det ju väldigt
festligt och fint ut. Här har vi nämligen chefskocken för ”restaurang
God Jul”, Wolfgam Sylta, som håller på att förbereda
ett julbord. Ja, vad är det viktigaste när man förbereder ett
julbord, tycker du?
Wolgam (gallskrikande med en utländsk brytning):
DET ÄR ATT BENEN BLIR BRA, SÅ INTE BORDET VÄLTER!
Kåre:
Ja, ja, jag förstår vad du menar. Och vad är det för
nånting gott som du har i den här skålen, här?
Wolfgam:
JA, DET ÄR LIM!
[Kåre ser väldigt förvånat på det finger han just doppat i skålen och sen stoppat i mun]
Kåre:
Är det lim?
Wolfgam:
DET ÄR LIM!
Kåre:
Jaha, då ska det festas ordentligt här då, ja.
Wolfgam (lite tystare, men irriterat):
Ja, ja, ja, ja!
Kåre:
Ja, ja. Nä, nu ska vi ha lite musik, tycker jag. Vi har det jättekäcka
nisse-bandet här i kväll som, förstärkta med glögg
ska spela den gamla fina julvisan ”Kalle Kotte”. Varsågoda.
[Nisse-bandet spelar ”Kalle Kotte”.]
Kåre:
Tack ska ni ha, nisse-bandet, det gjorde ni jättefint, pojkar. Ja,
nånting annat som i allra högsta grad hör julen till är
ju ljusstöpningen. Och här hos oss i kväll har vi fått
hit systrarna Lea och Svea Stearin som har stöpt ljus så länge
som de kan minnas. Ja du, Svea. När ska man börja med ljusstöpningen,
egentligen?
Svea:
Ja, man börjar ljusstöpningen på Johannes, stöparens
dag. Ja, då hänger vi ut alla vekarna så de blir raka.
Lea:
Man kan också använda rakapparat.
Svea:
Ja, för om inte vekarna är raka, då blir ljusen snea och
då välter de. Därför är det väldigt viktigt
att man har raka stakar.
Lea:
Och har man inte raka stakar, får man raka stakarna.
Kåre:
Och de ljusen som ni har här, de är ju väldigt fina. Är
det såna som ni har stöpt?
Svea:
Nej, det är såna som vi har köpt.
Kåre:
Jaså, det kan man också göra?
Svea:
Ja, det kan man också göra, ja. Det är mycket bättre
och billigare och mindre jobb också.
Kåre:
Ja, jag kommer tillbaka och tänder och tittar sen. Tack ska ni ha.Nånting
annat som också hör julen till är ju verkligen rim. Det ska
ju alltid vara små grötrim på julklapparna. Så därför
har vi fått hit levande rimlexikon: Jak-Inge och Bo-Ragglan. Varsågoda.
Bo-Ragglan:
Ja, hejsan, hejsan. Här sitter vi och rimmar och hjälper folk
som har svårt med julkappsrimmen. Vi har fått massa brev här
från folk från hela landet, som vill ha lite hjälp med sina
rim. Ja, Jak-Inge är, han har visst öppnat det första, tror
jag.
Jak-Inge (med väldigt darrig röst):
Ja. Just det. Där. Set Sot i Steninge som vill ge bort ett ishockeyspel
till farfar Silas Sot. Ja, vad säger du om det här, Set? ”Vad
som finns i detta paket, vet du inte ett skit om din gamle get.” Det
var inte så illa, Set, va? God Jul. Du hade nåt, Bo-Ragglan.
Bo-Ragglan:
Ja, det är från signaturen ”varför?” som vill
ge en låda med svålfritt fläsk till fru Lotta Lagom som vann
föreningen fettflingornas omröstning om årets fettflinga.
Hon gick ner från 968 kilo till 28 kilo på fyra dar.
Jak-Inge (skrattar lite och säger):
OJ, OJ, OJ, OJ, OJ!
[Bo-Ragglan tittar mycket egendomligt på Jak-Inge som tydligen sagt något väldigt dumt]
Bo-Ragglan:
Ja, nånting så här, kanske:
”Det blev en förvandling från oxe till loppa,
i en rasande fart som inget kunde stoppa.
Du är ett exempel vi alla behöver, men säg mig:
vad hände med huden som blev över?”
Ja. Öh... varsågod, signaturen ”varför?” och en
riktigt sval jul.
[Kåre sitter vid ett bord. Mittemot honom sitter en person och sörplar glögg ur små glas]
Kåre:
Och nu tänkte jag att vi skulle tala lite grand om alla dessa jullekar
som hör julen till. Och är inte det en väldigt gammal, fin
svensk tradition? Professor Arne Lekman?
Arne:
Jo, den svenska lektraditionen är ju unik i världshistorien,
kan man säga. Och förr i tiden överfördes ju de här
lekarna via muntlig tradition mellan generationerna, men numera så pratar
ju alla själva hela tiden och ingen lyssnar på nån, så
jag har sett mig tvungen att samla alla dessa lekar i en bok, som heter ”Lekar
förr, men inte nu”.
Kåre:
Jaha, så du har samlat alla gamla lekar i den där boken.
Arne:
Ja, här finns det väldigt många, roliga lekar som en kan
fördriva tiden med när helgerna är många och kvällarna
är långa och släktingar kommer och hälsar på och
det blir lite segt.
Kåre:
Ja, du kanske kan berätta om några för oss?
Arne:
Ja. En väldigt rolig lek, det är ju den här ”Levande
charader”. Den går te så att en har tio personer i ett rum.
Och så får nio utav dem gå ut och då ska den tionde
gissa vad de där håller på med.
[Han pausar och tittar på Kåre]
Arne:
Det är en väldigt rolig lek.
Sen har vi en annan väldigt rolig lek som heter ”Gömma nyckeln”.
Den går te så att en har tio personer i ett rum. Och så
får en utav dem gå ut. Och då gömmer de andra nio hans
nycklar så inte han kommer in igen.
Det är en väldigt rolig lek.
En annan väldigt rolig lek är ju den här ”Björnen
sover”.
Den går te så att en har tio personer i ett rum. Och så
får en utav dem vara björn och gå och lägga sig och
sova, då. Och så går de andra nio runt honom tills han vaknar
igen.
Det är en väldigt rolig lek.
En annan väldigt rolig lek, det är den här ”Hela havet
stormar”.
Den går te så att en har tio personer i ett rum. Och så
har en elva stolar i mitten. Och så går de här tio personerna
runt de här elva stolarna, då och när musiken slutar spela
gäller det att snabbt sätta sig på en stol. Och den stol som
blir över då, får inte vara med nästa gång.
Det är en väldigt rolig lek.
Nåt annat som är särskilt vanligt speciellt nu så
här i juletid, det är att ”Knäcka nötter”.
Det går te så att en har tio personer i ett rum och så får
en utav de vara nöt. Och så gäller det för de andra att
knäcka honom.
Det är en väldigt rolig lek.
Ja, det var väl några roliga lekar som jag hoppas ska förnöja era helger och köp gärna boken för här finns ännu fler.
Kåre:
Tack ska du ha, Arne. Det gjorde du väldigt fint. Och nu ska vi strax
avsluta här med vår uppesittarkväll ifrån gården
i Nastroverke med att låta nissebandet spela en fin julvisa, men innan
vi gör det ska vi få en kort glimt ifrån granngården
här, Tvärsnäs-gården, tvärs över. De håller
på att förbereda det jättepopulära programmet ”Dans
kring granen med bröderna Falke” som ska sändas imorgon på
julafton. Vi ska se hur det går med repetionerna. Över till Tvärsnäsgården.
[Fyra män och en kvinna dansar 70-talsdans framför en julgran och sjunger en konstig julsång. Mannen som står närmast kameran vänder sig emot kameran och säger:]
Mannen:
Okej, imorgon klockan tre, då är det jul. Då vet ni vad
som gäller, va? Då är det dags för lite fräcka låtar
kring granen och även ni där hemma kan va med och svänga loss.
Ses då. Tjena.
[Mannen återgår till dansen och man får se Kåre igen.]
Kåre:
Där fick ni en liten glimt ifrån Tvärsnäsgården.
Vad vore en jul utan bröderna Falke’s? Och vad vore en jul utan
snö? Och vad vore en jul utan våra gäster som har varit med
oss här ikväll och som hjälpt er alla där hemma med små
tips inför julen? Tack ska ni ha Hobby-pojkarna, Lea och Svea Stearin,
Volfgam Sylta, Bo-Ragglan, Jak-Inge... och fru Ebba Larsson. Tack ska ni ha
och nu ska nisse-bandet få avsluta med att spela ”En
gammal Jul”. Från oss alla till er alla, en riktigt god jul.
Jul, jul, jul. Go’afton.