|
Från: En himla många program.
Allan Preussen: Claes Eriksson
Allan Preussen:
Hmm hmm hmm. Här sitter jag och njuter av den ljumma stillhet som en trevlig
vrå i hemmet kan erbjuda. Jag har det fint här, jag har murat mig en
tegelbyggnad sen sist och ämnesomsättningen är normal, jag har
fått mycket post och firman går bra. Och jag har samlat ihop en himla
många fina program för och bereda er glädje och styrka på er
fortsatta väg genom livet. Jag har t ex ett underbart trevligt ungdomsprogram som
heter Macho-Lasse som, som verkligen försöker återinföra det
riktiga synsättet att gossar är gossar och flickor är flickor. Jag har
ett härligt countryprogram som heter LördaŽ i LaŽa med riktiga
knallpulvercowboys som sjunger och är med hela tiden. Det är så fint.
Och så har jag kvällens höjdpunkt som ni inte får missa, Perkele.
En finsk långfilm som luktar svett och bastu och vodka och allt som hör till
en riktigt naturalistisk, mustig finsk långfilm.
Men vi börjar som vi brukar med Hå och hej med farbror Frej.
Väldigt många tycker om farbror Frej och hans upptåg och hans
spralligheter. Och dom som inte tycker om honom förstår att han är
bra och nyttig ändå, för barnen.
En annan som också är bra
och nyttig det är gamle fine Jim Reale. Han har tagit upp den intressanta
frågan att gossar är gossar och flickor är flickor och så ska
det va och där med jämt. Och den frågan förfäktar han envist
i sitt underbara ungdomsprogram Macho-Lasse.
Evigt unge Jim Reale. Man kan inte tro att han snart är 53. Han och jag
är faktiskt årsbarn. Vi gick i samma skola och jag minns att han har en
karriär som ena halvan av komikerparet Neutrum och Reale. Ja dom var så
himla roliga. Dom hade en, en, en akt där Neutrum står på scenen med
en stekpanna och in kommer Reale med ett stort strutsägg och snubblar och
får ägget över sig så det blir en stor pannkaka av alltihop och
den måste publiken då äta upp och ja det tog... ja vi skratta... ja
det...
Nej nu ska vi sansa oss här. Vi ska ha ett segelmagasin för segelsommaren
som kommer. Valerius Hanson med sitt fina segelprogram På vinden.
Ja det där var verkligen påhittigt, knopar på lösvikt, undrar
om det finns för rosetter och flugor också? Jag har ett väldigt pill
med den här varje morgon. Det skulle jag behöva.
Nu ska vi bli mer samhällsorienterande. John Bomb ställer frågor och
skapar debatt i programmet Studio X.
Oj vad det hettade till där. Ja så blir det alltid när John Bomb
är i farten. Frågor och svar haglar i luften och debatt skapas.
Ja hur ska vi gå vidare efter det här? Ska vi ta programmet Två och
en virvel, batteristen Selmer Kruka samtalar med en spännande person över en
virvelkagge eller ska vi ta frågetävlingen Hur dum får man bli?
Nä vi tar en sång istället.
Det var Bengt Erik Grahn med Små gröna män. Ja alltså gruppen
som sjöng hette Små gröna män och sången hette Bengt Erik
Grahn. Det var inte Bengt Erik Grahn som sjöng om Små gröna män
som man skulle kunna tro om man inte lyssnat ordentligt. Men det gjorde ni väl
hoppas jag. Och fick den här känslan av härlig sportmanship från
förr. Ni såg där hur Bengt Erik Grahn, vår skidkung, stod och
klappade om Jean-Claude Killy i slutbilden. Ja det var nog lite mysigare och trevligare
med sport förr. Det tycker jag nog.
Nu ehh ska vi ha ett annat mysigt och trevligt program, naturvetenskapsprogrammet
Molekylen.
Så där är det inte med Freud. Han lever redan i en slow
motion-värld och är väl en 200 år vid det här laget.
Nu är det dags för reklam. Och jag har ju varnat väldigt för dom
här reklaminslagen att vi inte ska frestas och lockas att köpa saker vi inte
behöver och så där. Men många tycker att det är onödigt.
Många tycker att dom är motståndskraftiga och resistenta mot reklamen
och vill titta på den. Och gör gärna det då men jag ska för
min del iallafall inte titta.
Så där ja. Jo jag var inne hos min granne, sa till honom att han skulle titta ordentligt nu, för nu blir det sport.
Superviktig, extraviktig sport
Just det Lars Arne, det viktigaste är att det finns sport, det tycker min
granne också.
Nu ska det bli äktsvensk, amerikansk, countryunderhållning av allra bästa
sort. Knallpulvercowboys, halmhattsbanditer och allt som hör en härlig
countrykväll till, i LördaŽ i laŽa.
LördaŽ i laŽa
Mm vad härligt det va. Country är ju alltid country och ingenting mer.
Ja vad skönt. Det här med rutdans kanske ni undrar lite över. Det
är faktiskt en direktsvensköversättning av det amerikanska square
dance, som dom har där. Där man dansar i en ruta. Det ska alltså bli
en ruta av det som man dansar. Och det finns dom som har utvecklat detta och dansar
ihop rektanglar och pyramider. Jag har till och med sett ett par som dansat ihop en
parallelltrapets i ett litet blink. Det var ofattbart faktiskt.
Ja nog om detta nu. Nu ska vi ta av oss dom här skojiga maskeradartiklarna och så
ska det bli allvar Aktuellt halv special.
Aktuellt halv special
Jaa det kanske verkar som en tveksam uppfinning det här, för oss som inte
tycker om doping. Men visst vore det väl skönt att kunna lite på
varandra igen. Nu är det ju inte alla som behöver det här preparatet.
Jag t ex talar ju alltid sanning ändå och det vet jag många andra som
gör också. Men det finns ju tyvärr lurifaxar som inte gör det.
Nu ska vi titta på en smal film här. Men för den skull inte alls
ointressant. Snarare tvärtom. En otroligt mustig, naturalistisk finsk
långfilm. Så jag ber er nu ha tålamod. Sätt er ner lungt och
fint framför apparaterna och koncentrera er på detta mästerverk,
Perkele.
Perkele
Jaa det är ju ett gripande stycke detta. Men jag måste säga att jag
blev lite förvirrad. Jag har ju sett denna filmen i Finland och... Med den
här nya översättningen blev den en aning konfunderande. Ni kanske
märkte det att den inte hängde med riktigt överallt där. Så
jag ska försöka förklara vad den gick ut på. Det var alltså
Purju öhh som öhh... kallades för lerförsäljare här, han
var ju inte alls lerförsäljare han gick förbi det här huset
där Penti och Sirka bor. Och Purju och Cirka har haft ett litet förhållande
och han är nu där för att dra över kalkylerna och få med sig
Cirka till främmande land, där de ska starta ett nytt liv. Men det vill inte
Penti och jagar dom ut i skogen. Denna fruktansvärda scen där han springer
iklädd bara badhandduk och hinner upp dom för att Sirka snubblar över
en trädrot. Och han skär näsan av honom och det blir så tragiskt.
Och jaa resten förstod ni säkert. Sirka orkar inte med dom två när
dom gör upp där i slutet utan dom får lämnas ensamma med bara
varandra som sällskap. En gripande film måste jag säga, ja.
Vi måste skölja ner detta med musik, det finns inget annat sätt.
Det görs alldeles för mycket musik
Det där var Det görs alldeles för mycket musik, med min egen bror
faktiskt, Stellan Preussen. Ja han är yngst i familjen och lite ohängd. Han
växte ju upp på sextiotalet och fick ingen uppfostran alls. Då trodde
dom ju att man fick göra som man ville och det får man ju inte göra.
Nä men jag tycker ändå om den här sången. Jag tycker den
är fin på något sätt, den är på något sätt som
det är. Ja.
Nu är alla mina himla många fina program slut. Idag är det väldigt
många som har klagat. Det var ett helt fotbollslag här förut, Lysekils
BOIS tror jag dom hette, och sa: sluta nu med detta nån gång. Och det var en
delegation från skolöverstyrelsen här och hade åsikter om det
ena och det andra. Och det var en liten herre i keps som sa: om jag fick bestämma
skulle det inte... nånting. Jaa jag orkade inte höra allt dom sa. Men jag
tycker att jag gör som jag brukar, jag, jag säger som min gamle vän
australiensaren, bortsett från vad ni tycker och tänker om det här
så, så skjuter jag in lådan och kommer tillbaka nästa vecka
igen, med nya himla många fina program. God afton, god afton, god afton.