|
Från: Macken, avsnitt 2
Roy: Anders Eriksson
Roger: Jan Rippe
Damen: Kerstin Granlund
[Roy går ut i verkstaden, med dödskallemasken i handen. Den beiga kunden försöker ta sig ut ur bilen, utan att lyckas. Roger håller på att plocka med något vid bilen. Roy sätter på sig masken och försöker skrämma Roger över bilen, vilket helt misslyckas.]
Roy:
Iiiiiiiihhhhiiiihh!!!!
[Den beiga kunden i bilen blir jätterädd.]
Roger:
Vad ful du är.
[Roy lägger ansiktet på bilens tak och ser sedan på Roger.]
Roy:
Du fattar inte detta Roger. Jag försökte spexa lite.
[Roy tar av sig masken.]
Roy:
Det var ju roligt.
[Han slänger in masken i knät på den beiga kunden.]
Roy:
Nu går vi hem.
Roger:
A.
Roy:
Du. De ringde från kommun förut och prata om nån ny väg
som ska byggas här.
Roger:
A.
Roy:
300.000 skulle vi få om de fick riva macken.
Roger:
Vad sa du då?
Roy:
Ja, det är gôtt å veta, sa jag. Vi hör av oss när
vi har fått in fler anbud.
[Roy känner plötsligt den beiga kundens ansikte och tar i det lite här och där. Han blir mycket förskrämd, eftersom han inte ser vems ansikte det är. Kunden ger honom dödskallemasken och när han får se den lugnar han ner sig. En beige dam med rött hår kommer fram till honom.]
Damen:
Ursäkta. Aaahhh!!!
[Hon blir skrämd av masken, som Roy kastar bort, in genom rutan på bilen, rakt i famnen på den beiga kunden.]
Damen:
Ja… Ursäkta mig, men, jag letar efter min man. Ja, han är väl
här nånstans.
Roy:
Hä.
Damen:
Det var konstigt. Hans bil står ju utanför.
Roy:
Den blåe 240:n?
Damen:
Ja.
Roy:
Du, när du får tag i honom så hälsa honom att den 240:n
ska väck härifrån. Annars så svetsar jag bort'en.
Damen:
Vänta lite, nu ska vi se här. Öh… Vad sa du? Bilen ska svetsas?
Nej, jag får nog ta och skriva upp det. Ett ögonblick.
[Hon tar upp papper och penna.]
Damen:
Vad skulle jag hälsa honom?
Roy:
Det var inget.
Damen:
Äh, jag kan ju be att han ringer dig sen. Så kan du säga det
själv då. Tja, adjö.
[Hon går.]
Roy:
Sicket folk! Va?
Roger:
A.
[Roy sätter sig i soffan, hos Roger och de börjar packa ihop sina saker.]
Roger:
300.000!
Roy:
Vaddå?
Roger:
För att riva macken?
Roy:
Ja.
Roger:
Och det sa du nej till?
Roy:
Ja, det är klart.
Roger:
De får gärna riva min halva för 150.000.
Roy:
Ja, men då kan de ju bara bygga motorvägen åt ett håll.
Roger:
När jag har fått mina 150.000 så räcker det om han går
åt ett håll.
Roy:
Sluta flumma nu Roger.
[Han slår till Roger på armen.]
Roy:
Nu går vi hem.
Roger:
A.
[Medan Roy och Roger gör i ordning det sista för dagen och eftertexterna rullar, spelas vinjettmusiken. Innan Roy går hem yttrar han den odödliga frasen:]
Roy:
Hej då, mocken! Vi ses i mörr'n.