|
Från: Macken.
Text: Claes Eriksson
Roy: Anders Eriksson
Roger: Jan Rippe
Den beiga kunden: Claes Eriksson
Dolly: Kerstin Granlund
Tjuven: Claes Eriksson
Hotellägaren: Knut Angred
New York polis: Per Fritzell
[Roy kommer in till Roger, som sitter på kontoret och äter lunch.]
Roy:
Ja, det en inte har i huvet får en ha på banken, eller vad säger
du Roger?
Roger:
Ja, det är väl inte konstigt att vi har hundra miljarder i utlandsskuld
med sånt bankfolk?
Roy:
Ja men, det är la inte hans fel, fattar la du? Har du stekt ägg på
smörgåsar? Vad gjorde du med Ylva inatt?
Roger:
Vad gjorde du själv med Lisbet? Du har ju hushållsost.
Roy:
Vad är det för fel på hushållsost nu då? Va? Du,
såg du den nye deckar'n igår förresten?
Roger:
Nej, jag var ute igår.
Roy:
Den var rätt bra faktiskt. Jag ska berätta'n för dig. Den handla
om en gubbe som hette... Roger. Just det! Han hette Roger. Det gjorde han faktiskt,
det… det… det är säkert, det är säkert! Det stämmer
det! Det var en sån där riktig sköning vet du. Han var ihop
med en sån där brud som hette... öh... Dolly eller Jane eller
nånting. En gôrsnygger brud. En riktig puma var det, Roger.
[Medan han berättar illustreras berättelsen av personer, som ser ut som dem han beskriver och hela handlingen utspelar sig i verkstaden, utan att Roy märker något. Däremot gör Roger det, eftersom det är hans fantasi. Den beiga kunden är den som blir bunden och slängd i ett bagage.]
Roy:
Du, det var förresten hon som var med i den här andre serien, hon
som var ihop med den här gubben som de aldrig hitta. Såg du den?
Du?
Roger:
Nä.
Roy:
Ja, ja, det spelar ingen roll. Du vet, de här två förstår
du, de var gôrkära i varandra. Och så rånar de en hotelldirektör,
men de gör det så fruktansvärt klumpigt att polisen kommer och
de tvingas ta en helt oskyldig gubbe som gisslan, för att kunna fly. Och
denne gubben, den binder de och sätter munkavle på och försvinner
sedan bort med och polisen som ett helsike efter. Och, det var ett jävla
pådrag. Gôrspännande!
[Roger har läppstift runt munnen.]
Roger:
Hur gick det sen då?
Roy:
Det är det som är så försmädligt vet du. Jag vet inte
det. Vad har du gjort på läppen? Du har nåt där, Roger.
Har du sölat eller blör du?
Roger:
Ah, det är ingenting.
[Det plingar i affären. Roy reser sig.]
Roy:
Sätt igång och jobba med dig nu, annars så intecknar jag dig.
[Roy går ut i affären.]