|
Från sista "Frukostklubben" 1978 samt Cancergalan 1986.
Per:
Och nu mina damer och herrar till vår sista gästartist.
En ung förtjusande dam, som är något av ekvilibrist,
på ett instrument
som inte är så känt.
Här är hon: Dagny Rehn
tillsammans med sin bror Dag Nyrén.
Ja, välkommen Dagny. Nå hur känns det?
Kerstin:
Jotack, bra.
Per:
Ja, du spelar alltså på nått mycket sällsynt?
Kerstin:
Ja.
Per:
Nånting du är ensam om så vitt jag kan förstå?
Kerstin:
Ja.
Per:
Kan du då berätta vad det är du spelar på?
Kerstin:
Jo, jag spelar på min bror.
Per:
Din bror?
Kerstin:
Javisst. På han.
Per:
Jaså du, det har jag aldrig träffat nån som kan.
Kerstin:
Nä, det är förmodligen en ovanlig metod.
Per
Ja då får vi höra hur det låter. Varsågod.
Kerstin:
Somliga spelar på trumma
liten eller stor.
Men jag är inte som andra
för jag spelar på min bror.
[Hon spelar solo på Claes kinder]
Nej, jag är inte som andra
för jag spelar på min bror.