|
En sketch från Skruven är lös.
Bacill: Anders Eriksson
Virus: Claes Eriksson
Bacill:
Välkomna, alla virus och baciller hit till höstens stora Virus
& Bacill-kongress!
Vi har många punkter på programmet idag, men vi ska börja med att hedra minnet av en av våra verkliga veteraner; Bacillen Persson. Han skulle ha gjort sin 25:e säsong nu i höst, om han inte åkt dit i våras, men penicilinet tog hans liv. En tyst sekund för honom. TYST! Så, nu går vi vidare.
Den stora frågan är hur vi ska lägga upp höstens stora offensiv.
Virus! Får jag min pärm?
[Virus kommer in och ger honom pärmen.]
Bacill:
Nu ska vi se.
[Virus sätter på Bacill ett par glasögon med ögon hängande i fjädrar.]
Bacill:
Ja, då börjar vi med stämbandsvirusarna. Det är ni
på den kanten där. Ni ska framförallt göra folk hesa.
Folk ska bli så hesa att de inte kan prata med varandra och framförallt
ska ni ge er på politiker och rocksångare, så får
vi tyst på dem.
Så har vi då hostbacillerna. Det är ni på den kanten där. Ni ska framförallt ge folk hosta - besvärande hosta. Folk ska hosta så de skakar.
[Virus sprattlar hela tiden.]
Bacill:
Håll dig lugn, Virus!
Ni ska framförallt ge er på folk med pilliga jobb. Jag tänker då på tandläkare, kirurger och urmakare.
Sen har vi till sist inflammationsvirusarna. Det är ni på läktar'n där uppe. Ni ska pumpa upp vätska i hörselgång...
[Virus låtsas att han pumpar.]
Bacill:
Håll dig lugn, Virus!
Ni ska pumpa upp vätska i hörselgång...
[Virus upprepar den senaste charaden.]
Bacill:
Stilla med dig, Virus!
Ni ska pumpa upp vätska i hörselgångar och örontrumpeter, så att folk blir lomhörda. Folk ska bli så lomhörda så de inte kan prata med varandra och framförallt ska ni ge er på dirigenter, växeltelefonister och Hasse Tellemars radiolyssnare. Men bry er inte om riksdagsmän och kommunalpolitiker, för de lyssnar aldrig nå'n gång...
[Bacill kollar i pärmen.]
Bacill:
De har inte lyssnat nå'n gång... Men bry er inte om riksdagsmän
och kommunalpolitiker... De har... De har lyssnat nå'n gång på
nå'n...
[Virus hjälper bacill genom att dra ner hans fjäderförsedda öga till pärmen.]
Bacill:
De lyssnar aldrig nå'n gång... dom... på nå'n.
[Virus börjar flytta omkring ögat lite som han vill.]
Bacill:
Nå'n gång... dom... dom... gång... dom... dam... gång...
etc...
[Virus håller upp ögat mot sitt eget öga.]
Bacill:
Jag ser dig virus.
Ja, då vet ni det. Ut och jobba med er! Nu ska vi till Mölndal och smittas.