|
En sång från Tomteland.
Text och musik: Per Fritzell och Charles Falk
Nu berätta jag ska
om en gubbe så gla´.
Han var gjord utav snö
med en näsa så rö´.
Och på huvet satt
det en liten hatt.
Det var snögubben Rulle så klart.
Varför var han så gla´,
undrar ni nu tror ja´.
Jo han hade blitt kär
i en tös utan klä´r.
Hon blev färdig igår
och jag tror ni förstår
att hon också var gjord utav snö.
Uti Rulles kropp
tändes nu ett hopp
när han snegla på gården breve´.
Och hans hjärta brann
för där stod hon så grann
och han såg henne skratta och le.
En sån underbar charm.
Han blev alldeles varm
och det är ett besvär
när en snöhög blir kär
för då smälter man bort.
Man blir liten och kort
och till slut är man bara en pöl.
Ja, det skvalpa och rann
så att magen försvann,
hela foten och händerna med.
Och hans glada mun
den blev ganska tunn
och hans näsa den hängde på sned.
Men han hade tur
våran snöfigur,
några barn kom och såg vad som hänt.
Så de byggde opp
samma feta kropp
så han blev samma Rulle vi känt.
Och så flyttade
dom på flickan me´
och den ställde dem nära varann.
Och då fråga han:
Får jag bli din man?
Och hon svarade: Klart att du kan!
Det blev bröllopsfest
och varenda gäst
ville lyckönska Rulle och Rut.
Och så fick de i gåva en egen frys
För att bo i när vintern tog slut.
Det blev bröllopsfest
och varenda gäst
ville lyckönska Rulle och Rut.
Och så fick de i gåva en egen frys
För att bo i när vintern tog slut.
Ja, så kan det gå
om man vill bli två.
Och man måste va kall,
ja i varje fall
om man är en gubbe som gjorts av snö
annars smälter man ner och blir tö.