|
Från: Tornado.
Ur avsnittet "Resan som blev av".
Stensson: Peter Rangmar
Chefen: Claes Eriksson
Övriga anställda: Per Fritzell, Knut Agnred, Kerstin Granlund
Fisigheten hos min chef känner inga gränser.
Alltid motarbetas man utan synbart skäl.
Dagligen så känner man tydliga tendenser att han nästan aldrig
vill personalen väl.
Hackande går han sin rond, påpekande brister njutande av all sin
makt från sin styrpulpet.
Alla fel förs nogsamt in i ett stort register.
Inga gränser känner den, chefens fisighet.
Vaksamt, kontrollerande synas personalen tonen är insinuant och hans blickar
bränns.
Cyniskt spankulerar han sakta i lokalen.
Fisigheten hos min chef känner ingen gräns.
Stämningen är tryckt och spänd, hämmad och förhårdnand.
Chefens ande vilar tungt som en klibbig smet på varenda axel hos varje
underordnad.
Effektivt den kuvar oss, chefens fisighet.
Men så går han för en stund, går på toaletten.
Då kan alla andas ut utan att han vet.
Allt blir smått befriande och man ser vinjetten av en lycklig arbetsplats
utan fisighet.
Men så kommer han igen, lägger strax på locket och vi sitter
snopna där, vilsna utan hopp.
Som om alla kloten stals när man spelade croquet.
Fisigheten hos min chef känner inget stopp.