|
Från: Tornado, Allt möjligt.
Länsman: Anders Eriksson
Mor: Claes Eriksson
Foto: Rolf Allan Håkansson
Det är förr i tiden. Då länsman fanns. Och mor stod mitt i sin stuga och utförde tunga arbetsuppgifter. Sådana som Arla tagit över idag. Eller Scan. Bara så ni förstår hur tungt det var. Vid denna tid står mor i sin stuga och stånkar korv. Numera finns inte stånkad korv längre. Scan tog aldrig tag i den biten riktigt. Har man tur kan man dock få höra någon riktigt mycket äldre lyriskt prata om smaken av hemstånkad korv på Mors vis. Då kan man vara säker på att det är just sådan korv som mor i skutan just nu står och stånkar. Och precis när stånket är som stånkigast kommer länsman på besök. Språket dom talar är en form av gammalsvenska som inte finns längre och som inte fanns då heller.
Länsman:
Goddagens mor i skutan. Vad håller mor uppe ångan med idag då
kan tänkas?
Mor:
Ja det ska jag säga han länsmansjävel, jag stånkar
korv.
Länsman:
Är inte det ett alldeles för surt arbete åt mor tycker mor?
Mor:
Nä det ska jag säga länsmansjävel, att den dan jag inte
kan stånka korv då får vår herre bädda pinnsoffa
för då får han främmat.
Länsman:
Säger ho det lilla ho. Ja det är allt bra surt virke i mor i skutan
i alla fall. Blänger hon för en snus?
Mor:
Ja du länsmansjävel, det skulle sparka fettkulorna rätt.
Länsman:
Ska jag mosa eller gör ho det själv?
Mor:
Mosa han, jag stånkar ju korv för helvete.
Länsman:
Ska ho ha den i naveln eller i armhöla?
Mor:
Nä ta skinkvecket, där tutar det värst.
Länsman:
Jasså, det är den dan idag. Ja ja ja.
Mor:
Ooops
Länsman:
Se där ja, där satt den i.
Mor:
Jag vet inte jag, han rinner tror jag.
Länsman:
Ja ja, hon får la pressa då.
Mor:
Ja ja. Vad vill han då länsmansjävel? Han kom la inte hit
för att mosa snus?
Länsman:
Nä, men jag drar på't. Det är änna lite kulet. Ho han
bli skarp.
Mor:
Ut med skiten nu länsmansjävel, jag står ve.
Länsman:
Ja ja, har en plinten framme får en la hoppa.
Mor:
Kom ut me't nu innan stånket slår sig.
Länsman:
Jo det hojtas om att mor i skutan tar emot bockfrämmat och gäldar
mot silver.
Mor:
Nä, det var det tjockaste. Vem springer med sånt?
Länsman:
Kan jag inte säga förstår hon väl, men hur är
det? Som länsmansjävel vill en ju gärna veta. Ligger det korn
i hojtet?
Mor:
Det ska jag bara säga han länsmansjävel, jag stånkar
korv och vänder mossa och böjer gräs och eldar päron och
tvättar knutar och spiller lort och krymper rök. Det hinner ingen
fan med bockfrämmat! Spörar han inte det är han dummare än
en feltrummad gris.
Länsman:
Ja ja, talets gåva har ho fått i alla fall mor i skutan. Men
hon får stanna sig lite. Trycker en för hårt på sanninga
spiller en ljug.
Mor:
Skulle jag spilla ljug? Nä nu är han allt ute och halkar länsmansjävel.
Länsman:
Ja jag vet inte det ja. Rena öga har sett siluetter knussla sig hit
när det mörkas om kvälla.
Mor:
Nä nu runkar bävern blinnlort. Vems är dom rena öga
om jag får skava?
Länsman:
Kan jag inte hojta klämmer hon ihåg kära mor. Jag har ju
tystemåste.
Mor:
Åh, det är inte mycket råg i den gobbaryggen, det är
la bara avföring alltihopa. Jag pumpar nog fram vems öga det är.
Det är la länsmansöga eller vesst? Tjocka kladdiga länsmanögajävla!
Länsman:
Stanna sig nu mor i skutan så jag inte blir ful, då hamnar hon
i låshuset, det vet ho!
Mor:
Skrämma en stackars ofalsk med låshus. Han borde halvsulas.
Länsman:
Men jag har ett förslag om hon har nerver över att ta emot det.
Tar hon emot?
Mor:
Ja ja.
Länsman:
Jag låter lagen ligga i osotad spis om hon håller mig med ett
saftigt hästaklafs om lördaga. Ha ha ha.
Mor:
Åh Åh, lassa mig lutad. Det är så han har stavat
fram 'et.
Länsman:
Va, vad tutar hon? Vad är det avsatt?
Mor:
Avsatt?
Länsman:
Ja, kan jag stylta hit sju om lördag eller?
Mor:
Den blankaste mössa har di största lössa
Länsman:
Vad skenar hon för?
Mor:
Packa sig hem till länsmansjävelskärringa nu innan jag skjuter
skinkera 'ån. Ett litet råtteröck kan hon stå med så
han slipper springa här och gnaga.
Länsman:
Hon ska inte spilla lort på min kärring när hon inte är
ren om tuta själv.
Mor:
Min tuta är nog ren så det står sig, men länsmansjävelskärringas
tuta skulle han nog gasa blank innan han styltar runt och skvätter bläck
på tvättat folk.
Länsman:
Jasså, hon greppar sig, tvättar ho? Men vart kommer lorten ifrån
då som hon dränker andra med?
Mor:
Gå han hem och smyg i egen häck så ska han nog få
se på bockfrämmat så ögera blänger färdiggrodda
till slut.
Länsman:
Plockar hon mig på att min kärring skulle hålla med bockfrämmat?
Mor:
Hojtet går ju, men det ska han inte röra i.
Länsman:
Ska inte jag röra i om min kärring kastar tryne te andra?
Mor:
Hela jordkula är ju full me gobbaflanar som tokar och syltar på
allt som har två ben och tutar för att få klämma dit sin
lilla böngrodd och spilla sitt gobbagegg. Det är trögt att hålla
emot ska han veta för ett lättskapt kjolflöte. Te slut så
vränger en sig.
Länsman:
Åh min kärring har vrängt sig? Det är det hon står
här och lövar alltså?
Mor:
Nä, men Mossabitarn och Skorstensfule och Plattelöparn har ju
sölat lite när de har hälsat in, så en kan ju spöra
ihop en kana själv om man är rätt skurad.
Länsman:
Nää, nu blir det låshus och vattenbulle för länsmansjävelskärringa
och gammelsvettad magbänk för hela bockflocken. Det ska jag bli länsmansjävel
för.
Mor:
Ja ja, kärringa väver myror i gobbens böxer. Kom igen nu
jävla korvastånk så det blir nån korv till jul.