|
Från: Tornado, program 2.
Ros-Marie Vindal, sekreterare: Kerstin
Krister, pojkvän: Jan
Kvinnlig berättarröst: ?
Ros-Marie:
När jag använde Tornadobindan för första gången så hittade jag den inte. Jag trodde den var helt väck.
Berättarrösten:
Ros-Marie har provat en fruktansvärt tunn binda. Tornado thin-thin.
Ros-Marie:
Jag fick be min pojkvän, Krister, hjälpa mig att leta.
[Krister kommer in och känner efter i ett par röda trosor som Ros-Marie håller upp.]
Men han kunde inte hitta den heller. Och han är ändå frimärksamlare.
[Krister håller upp en pincett med ett frimärke.]
Berättarrösten:
Tack vare det nya bomullscellofanet blir Tornado thin-thin, oss emellan sagt, väldigt mycket tunnare än vissa andra bindor. En helt ny sorts sugsvampsväv suger upp, och de ännu nyare brisblåsfibrerna blåser rent.
Ros-Marie:
Det var min mamma som hittade den tillslut. Och då hade jag haft den i tre dar.
Berättarrösten:
Tornado – bindan som är som bortblåst.
Ros-Marie:
Så nu har jag alltid Tornado...Tror jag i alla fall.